Gary Smith – The Thinking Vegan

I min process att gå från att äta kött till att bli vegetarian och vidare till att bli vegan har jag tagit stöd av grupper på nätet, däribland Facebook.

Där kom jag i kontakt med Gary Smith, eller The Thinking Vegan, som han kallar sig. Det är som han själv säger här nedan ett stöd och en motivation som gör min ändrade livsstil så otroligt mycket lättare att hantera än vid mina tidigare försök

Så vem är han då?

Gary Smith är en av grundarna av Evolotus (www.evolotuspr.com), en PR agentur som arbetar för en bättre värld. Evolotus specialiserar sig på hälsa och välbefinnande, andlighet, djurskydd, naturlig mat, dokumentärfilmer, icke-vinstdrivande och företag som arbetar med social välgörenhet. I februari 2011 startade Gary bloggen The Thinking Vegan (http://thethinkingvegan.com). Han har också skrivit för Elephant Journal, Jewish Journal och är gästbloggare för Mother Nature Network (MNN.com). Gary och hans fru följer en vegansk livsstil och lever med deras katt Chloe  och sina två räddade laboratoriebeaglar Frederick and Douglass, i Sherman Oaks, CA.

     Hur kom det sig du bestämde dig för att en vegansk livsstil var det rätta?

Det är en lång historia. Första gången jag blev vegan var mer än 20 år sedan, i college. Jag läste ”Diet For a New America” av        John Robbins och ändrade min diet på en gång. När jag såg djur i burar, på industriella lantbruk så var det nog. Jag gjorde det för djurens skull, men förstod inte veganism fullt ut. Jag använde fortfarande läder och ull, och hade inte en aning om djurförsök. Tänk på att detta var innan internet och Facebook. Jag åt en vegansk diet i tre och ett halvt år och gick sedan tillbaka till att äta ägg, mejeriprodukter och fisk. Jag kan ge dig en lista på ursäkter, men i grund och botten är jag ansvarig för valet att gå emot min etiska övertygelse

Det som förde mig tillbaka till veganismen var min etiska övertygelse. Jag hade alltid en röst i mitt huvud som sa att det var fel att äta djur. Några år senare böjde jag mig för den rösten. Jag är väldigt glad att jag gjorde det. Den här gången förstod jag fullt ut vad det innebar att vara vegan; ett etiskt val att avstå från att använda djur till mat, kläder, underhållning och djurförsök.

Första gången jag var vegan rekommenderade jag ”Diet For a New America” till mina vänner och familj, men annars höll jag det mest för mig själv. Den här gången är jag aktiv. Jag håller det inte för mig själv längre.

Vilka är de hinder du stött på, och vilka är fördelarna?

För mig har det inte varit en utmaning att ändra diet och livsstil. I början kan det tyckas överväldigande, men man vänjer sig vid att läsa på etiketter och att handla kläder som inte kommer från djur, att söka efter produkter som inte är testade på djur och så vidare. Många saker kan verka svåra i början.

Jag tror att det största hindret för de flesta är den sociala delen. Om du är ung och bor hemma, hur kommer dina föräldrar och övriga familj att anpassa sig till ditt val att bli vegan? Om du är i ett seriöst förhållande eller gift, hur kommer din partner att reagera på din förändring?

Om du måste äta lunch ute som en del av ditt jobb, hur kommer dina kollegor att acceptera din nya livsstil? Ibland tror jag vi utmålar det som lätt att bli vegan för att vi vill att folk ska förändra sig, men jag tror det är viktigt att vara ärlig så till vida att de kommer att möta ett visst motstånd.

Fördelarna är otaliga. För mig var det en närmast omedelbar förändring i min nivå av upphetsning. Jag kände mig mer till freds med mig själv. Jag visste att äta och använda djur var fel, men förändrade mig inte. När jag väl genomgått förändringen låg min uppfattning om medkänsla, rättvisa och hederlighet i linje med mitt beteende.

En annan fördel var att upptäcka en gemenskap över hela världen med människor som kände och tänkte som jag. Jag kände inga veganer den första gången jag slutade äta djur, och inte många fler denna gång.

Jag släpades sparkande och skrikande till Facebook, men det var här jag verkligen började skapa denna gemenskap.

Gemenskap är så viktigt för nya veganer. Den är avgörande. Jag rekommenderar verkligen att nya veganer skaffar veganska vänner på Facebook, går på lokala träffar eller drar igång dem, följer veganvänliga sidor och bloggar. Nu är den absoluta majoriteten av mina vänner veganer och andra som kämpar för social rättvisa.

Hälsa är helt klart en ytterligare fördel. Men, om vetenskapen skulle ha fel, och mitt liv riskerade att förkortas av att inte äta djur och deras sekret, så skulle jag ändå förbli vegan. Inga ”om” ”och” eller ”men”.

Min erfarenhet är att människor upplever det som ett hot när du inte äter kött. Antingen förlöjligar de dig, eller så försöker de starta en mer allvarlig diskussion.

Vad är din upplevelse, och hur hanterar du det?

Veganer speglar andra. Vare sig du för andra djurs talan eller artigt tackar nej till kött, mejeriprodukter och ägg på en fest, så spelar det ingen roll vad du säger. Det icke-veganen hör är ”Du gör fel som äter och använder djur. Jag är helt klart överlägsen dig som människa”.

Varför hör de detta budskap? För att det till största delen är sant. Men allvarligt talat, poängen är den att alla upplever sig själva som etiska, goda människor. När de inser att de äter djur blir de medvetna om att deras beteende inte riktigt matchar vilka de tror att de är. Och de flesta är inte medvetna om att de äter djur. Att äta djur har blivit så normaliserat världen över via tv-reklam, hälsolära i skolan, litteratur i doktorns väntrum och så vidare att den enda gången de blir medvetna om detta faktum är när de talar med eller umgås med en vegan.

Jag hanterar det olika beroende på situationen. Jag föddes med en cerebral pares och har gått med en kraftig hälta i hela mitt liv. Mitt förhållningssätt är ganska radikalt jämfört med de flesta amerikaners. Jag har varit vegan i totalt nio år av mitt liv. Jag anser mig vara ateist och har inte varit religiös sedan jag var mycket ung. Jag har aldrig känt mig riktigt normal och har alltid stått utanför kulturen, så jag är van att bli konfronterad och utmanad för min uppfattning eller mitt beteende.

Om någon visar ett genuint intresse för veganism eller ställer frågor, som motsats till att försöka provocera fram eller vinna en diskussion, så tar jag mig tid att diskutera veganism med dem. Vill de bara argumentera så slösar jag inte min tid på dem.

Vad säger du till någon som behöver motivation för att byta till en växtbaserad diet?

För mig handlar bara om djuren. Motivationen borde vara att bli en vänligare, mer medkännande människa. Det handlar om att avlägsna dig själv från exploateringen och förtrycket av djur och leva upp till den idealbild du har av dig själv.

Jag lägger inte ned mycket tid på att tala om hälsoaspekter eller andra egoistiska anledningar till varför någon ska bli vegan. Jag finner det inte effektivt att manipulera någon att göra något som deras hjärta inte är med i. Jag är inte intresserad av att marknadsföra veganism som en diet, för dieter fungerar inte, och veganism är en etisk filosofi och inte en diet på modet. Alla du någonsin träffat har någon gång provat en diet och äter inte längre på det sättet. Det ligger i dietens natur. Den är temporär.

Det finns miljoner människor över hela världen som har bestämt sig för att det etiska valet att göra är att bli vegan. Använd deras erfarenheter och stöd som motivation.

Allt det borde krävas för att motivera någon är att se någon av de videos som finns på internet, eller dokumentärer om hur kött, mejeriprodukter eller ägg produceras, att se skräcken, lidandet och sorgen hos djuren. Jag har också märkt att det att tillbringa tid tillsammans med djur på en ”farm sanctuary” gör intryck på människor.

Om du skulle göra en kvalificerad gissning, hur, om alls, tror du att folks matvanor kommer att förändras under kommande år?

Vi kommer att äta mindre kött, mejeriprodukter och ägg. Det råder ingen tvivel om detta. Jag tror att kostnaden för att utfodra boskap kommer att fortsätta öka och priset för att köpa djurprodukter kommer därmed att vara för högt för många. Jag tror att allt eftersom befolkningsmängden ökar kommer det att bli svårare och svårare att möta efterfråga. Jag är säker på att någon fruktansvärd sjukdom som förs över från djur till människa kommer att rasa genom industrifarmerna och att många kommer att dö till följd av detta, vilket kommer att göra många rädda för att äta djur och jag tror att regeringar kommer att ha mindre pengar till att lösa ut stora jordbruk lika väl som ge ut stora summor i jordbruksstöd.

Med det sagt, så är konsumtionen ledsamt nog på uppgång och kommer att fortsätta stiga i länder som Indien och Kina som resultat av att folk får tillgång till bättre avlönade jobb.

Jag hoppas att som aktivister kommer vi att ha utvecklat mer kreativa och effektiva kampanjer och strategier som leder över mer och mer människor till veganism. Det finns helt klart en större medvetenhet kring djuren i livsmedelsindustrin och veganism både i media och hos allmänheten.

Vad är ditt råd till någon på väg att bli vegan?

Det finns massvis med råd att få för de som är på väg att göra övergången. Var och en måste själva bestämma vilken väg är rätt för dem att gå. En del föreslår att man först ger upp små djur som kycklingar för att så många av dem dödas jämfört med kor. Andra föreslår att man börjar med att avstå från att äta kött och andra djurprodukter en gång i veckan

Det är riktigt svårt för mig att föreslå något annat än att man slutar med alla djurprodukter här och nu. Gör vad som krävs för att sluta.

Varje ögonblick du inte är vegan är ett ögonblick då du deltar i ett system av exploatering och förtryck, vilket inte är bra för vare sig dig eller djuren.

En vegansk kosthållning har aldrig varit enklare än nu. Du hittar köttsubstitut som soja- eller glutenprodukter, mejeriprodukter som ost och mjölk kan du ersätta med mjölkfria sådana, eller så kan du äta enkelt.

Alla äter vegansk mat varje dag: bönor, sallader, frukter, grönsaker, sädeslag, nötter och frön. Det handlar bara om att ta bort köttet, mejeriprodukterna och äggen från vad du redan äter. Du kan äta pasta med grönsaker, sallad med en halv bruk bönor, bön- och risburritos till exempel.

Se till att skapa ett stödsystem, och ta stöd och motivation från andra veganer

Ta dig tid att sätta dig in i hur fruktansvärd den globala förintelsen av djur faktiskt är. Vi talar om 56 miljarder landdjur och möjligen biljoner fiskar som mördas varje år för att bli mat. Det är inte inkluderat de miljoner som torteras och mördas för kläder, för att testa produkter och i ”forskning”, i nöjesindustrin och vid jakt.

Se filmer som EARTHLINGS, FARM to FRIDGE och läs böcker så att du inte nonchalant bestämmer dig för att det är för svårt eller för komplicerat att vara vegan.

Vegansk Shepherds Pie

..eller hur jag fick min son att äta potatismos. Alla som har barn vet att det kan förekomma vissa låsningar vid vad som är äckligt eller inte. Eller barn förresten, finns massvis med vuxna som har en massa vanföreställningar när det gäller mat. Tänk bara alla köttätare som inbillar sig att vegetarianer och veganer bara lever på sallad, när vi äter så vanvettigt god mat!

Shepherds Pie kan göras både med vegetarisk färs, eller som här med en grönsaks- och linsröra som jag hittade i den briljanta kokboken Vegania av  Nina Andersson.

Medan du gör i ordning grönsakerna för röran så sätter du på potatisen för det kommande moset. Jag kommer inte att gå in på detaljer när det gäller detta; mos kan alla göra. Potatis i sin naturliga form ohämmat vegansk, smör och mjölk byter du naturligtvis ut mot mjölkfria dito. Observera att när jag säger ”mjölkfria” så menar jag inte laktosfria, utan mjölkfria. Finns i kylen på vilken välsorterad matvarubutik som helst, Willys till exempel.

Sätt ugnen på 225 grader

Hur som helst:

Linsröran

1 hackad lök

1 morot (jag tog två), skivad eller grovt riven

1/2 grön paprika (jag tog en hel ;-P )

100 gr skivade champinjoner

300 gr krossade tomater

1/2 dl chilisås eller ketchup (ska barn äta detta kan det fungera bäst med det senare alternativet)

1 – 1 1/2 dl röda linser

1 1/2 dl vatten

en vegetabilisk buljongtärning

chilipulver, paprikapulver ev några stänk tabasco eller oregano eller basilika.

Fräs lök, morot, paprika och champinjoner i olja. Häll i krossade tomater och chilisås eller ketchup. Tillsätt linser, buljong och vatten. Låt koka ihop. Det kan behövas mer vatten för att linserna ska mjukna ordentligt. Krydda. Börja med en tsk av utvald krydda och öka sedan efter smak.

Koka tills grönsaker och linser är mjuka. Häll röran i en ugnsfast form och täck med potatismos. Grädda i ugn i 25 minuter eller tills potatismoset fått fin färg. Servera med grönsallad.

 

Fler äter vegetarisk lunch med miljön i åtanke

I allafall i Finland. Det vore intressant att se om det gjorts någon liknande undersökning i Sverige? Går det åt rätt håll även här? Redan för två år sedan slog FN fast att vi ur rent miljöhänseende bör äta mindre kött än vad som sker idag, och man hävdade till och med att dagens köttproduktion utövar en större påverkan på miljön än fossila bränslen, och därmed skyndar på klimatförändringarna än vad fossila bränslen gör. Rapporten hittar man i sin helhet här.

Vegetarisk Tagine från Marocko

Läckra Nordafrikanska smaker

1 gul lök

1 stor morot

2 potatisar

100 gram palsternacka

1 aubergine

1 squash

2 vitlöksklyftor

1 kanelstång

2 tsk spiskummin

1 tsk paprikapulver

1 tsk sambal oelek

1 brk krossade tomater

1 pkt saffran

1 brk kokta kikärtor

1 dl russin

salt och 1 1/2 tsk socker

Hacka löken grovt och skär grönsakerna i bitar. Fräs löken i olja. När den börjar mjukna, tillsätt de andra görnsakerna. Lägg i rotsakerna först och resten när de förstnämnda börjat mjukna något. Tillsätt vitlök, kanel, spiskummin, paprikapulver och sambal oelek. Rör någon minut och häll på krossade tomater, saffran samt salt och socker. Lägg på lock och koka tills grönsakerna är mjuka. Tillsätt kikärtor och russin. Smaka av och krydda mer om så behövs. Servera med couscous och t.ex  grönsallad.

Grönsakerna kan bytas ut mot till exempel paprika, kålrot, pumpa eller sötpotatis.

Ratatouille

Ibland känner jag mig som Tina, vad hon nu hette. Hon som i varje matlagningsprogram fascinerades av att maten hon just lagat var ”skitgod” Jag är förvisso inte med i tv, och definitivt inte i något matlagningsprogram, men det blir gott, och mycket mer än så kan man väl inte begära av maten? Just idag blev den också ganska färgglad, och det sägs ju att ju mer färg maten har, dess då nyttigare är den. Det gäller dock inte för köttätare. Kött är inte nyttigare ju rödare det är, tvärt om.

1 gul hackad lök

1 morot, tunt skivad

1/2 aubergine, tärnad eller skuren i halvmånar

1/2 squash, likaledes tärnad eller skuren.

1 röd paprika

1 liten bit pumpa (inget mått på denna eftersom den föregicks av ett ”jag tar den också”. Låt vad du tycker om pumpa avgöra. Den behöver inte ens vara med)

2 vitlöksklyftor

400 gr krossade tomater (jag lade dessutom i en färsk tärnad för att… ja, det blev lite bättre helt enkelt)

1-2 msk tomatpuré

1 1/2 tsk socker. Jag använder råsocker då jag tycker det har en mustigare smak än att bara vara sött.

vegetabilisk buljongtärning

basilika och oregano, gärna färsk

 

Fräs den hackade löken i olja tills den är genomskinlig, tillsätt skivad morot och aubergine och låt dessa i cirka 5 minuter Därnäst kommer paprika och squash som också ska fräsa. Tillsätt krossade tomater, vitlök, tomatpuré och socker. Låt koka ihop tills grönsakerna är mjuka. Servera med ris och varför inte lite gurka.

 

 

 

Smink utan lidande

Att smink kan vara vegetariskt, eller veganskt kan kanske låta lite bisarrt för den oinvigde. Smink är ju inget man äter, så vida man man inte har väldigt speciella ”cravings”.

Men att vara vegetarian, eller i synnerhet vegan, syftar ju till att så långt det någonsin är möjligt undvika att utsätta djur för lidande och/eller exploatering även utanför livmedelsindustri. Därför är det otänkbart att använda smink där det ens finns misstanke om att det förekommer djurförsök. Jag befattar mig inte med termen ”plågsamma djurförsök”; då de till sin natur är plågsamma och dess motsats inte existerar; lika lite som det finns human slakt så finns det humana djurförsök.                                                                                                                                                                                                                                                                                         Man skulle kunna tro att djurförsök i samband med sminkframtagning vore något som tillhörde det förflutna, så är dock inte fallet. Helt nyligen visade tre stora sminkföretag, Estee Lauder, Avon och Mary Kay, bland andra, var beredda att återuppta djurförsök för att få tillgång till den enorma kinesiska marknaden. Detta är något som fått den engelske komikern Ricky Gervais, en man många kanske inte känner som den djurrättsförkämpe han är, att gå i taket. Han uppmanar nu till bojkott av en lång rad företag.

En del löser problemet genom att helt enkelt inte sminka sig. Men om man som jag, och många med mig, tycker att det att få leka med smink är vad som gör tanken på att gå upp på morgon uthärdlig, då får man hitta andra märken. Tro mig, jag har den yttersta respekt för Body Shop. Vad de som företag uträttar är enormt. Men, lets face it: Body Shops produkter är skitdyra. Sådant som man unnar sig vid speciella tillfällen, en gång om året. Min lösning har blivit E.L.F, vilket inte alls hänvisar till någon lite varelse, utan står för Eyes, Lips, Face.

E.L.F. som i grund och botten är ett amerikanskt företag och har sitt europeiska huvudkontor i London testar inga av sina produkter på djur, och produkterna innehåller heller inga animaliska produkter. Perfekt alltså. Det enda sättet att här i Sverige handla E.L.F:s produkter är via nätet. Det som är så fantastiskt med E.L.F, bortsett från det etiska hållningssättet, är att man inte blir rånad. Ögonskuggor hittar man för cirka 17 kronor. Mascara 28 kronor. Att handla mascara, foundation, två ögonskuggor och eyeliner, samt få dem hemskickade, kostade mig under 200 kronor. Det får man inte mycket för i en svensk make up affär, i synnerhet inte smink som är garanterat otestat.

Jag ska erkänna att jag inte är tillräckligt hemma på detta med smink för att kunna bli poetisk om textur, nyanser, mineraler och grejor. Funkar det och jag ser snygg ut när jag är färdig, så är det fullt tillräckligt för mig. Har detta åstadkommits utan att djur har plågats på olika sätt så är det mer än tillräckligt. Därför rekommenderar jag E.L.F, något för övrigt även P.E.T.A (People for ethical treatment of animals)gör.

 

 

 

 

Vegetarisk snabbmat 2

Det är inte alltid man har vare sig tid, ork eller lust att ställa sig och laga mat, ens som vegetarian eller vegan. Till min stora förtjusning har jag upptäckt dessa två helt suveräna snabbrätter: Aloo Chana Masala och Aloo Chana Chat.

Kartongerna innehåller en påse i tjockare stanniol som man lägger ned i kokande vatten, låter koka i cirka 3 minuter och sedan är det klart att servera. Det är faktiskt gott, men det är en märkning på kartongen man inte ska lita på: det står att rätterna är medelstarka. Är man inte van vid stark mat får man en chock. De är riktigt kryddiga.

Passar bäst till en lättare lunch, då portionerna inte är särskilt stora.

Här i Örebro hittar man dem på Ali Baba för 12.50. De är som sagt vegetariska ( då jag inte har kartongerna här vågar jag inte svära på veganska, men jag tror det) och glutenfria.

Detta med vegetariskt på WOW

Vi var ganska många som blev väldigt positivt överraskade när musikfetsivalen i Göteborg tidigare i veckan gick ut och meddelade att man under evenemanget bara kommer att servera vegetarisk mat, med hänvisning till miljön. Det är fantastiskt bra, och visar att man man ligger i framkant. Det behövs ätas med vegetarisk mat och mindre kött, det vet alla med minsta koll på köttindustrins påverkan på miljön, bidrag till svälten i världen och sist men inte minst det enorma lidande det orsakar alla djur.

Men en vegetarisk musikfestival, skulle den tillåtas gå av stapeln ostört. Knappast. Bara i kommentatorsfältet till WOW:s tillkännagivande på Facebook flödade ilskan över att bli berövade sin möjlighet till dött kött. Det märkliga är att det nästan alltid är män, eller snorungar på väg att bli män. Kanske tror de att den proteinbrist de inbillar sig ska inträffa på något vis ska få dem att vara mindre män. Men skitsamma, irriterande är det med detta intoleranta gnäll som vittnar om en ovilja att ens för en dag prova något annat, men Malin Krutmeijers krönika vittnar om kommentarer som är något annat. Att ens skämta om att plåga ett djur visar för mig att man inte är riktigt frisk. Kommentarer om att Hitler var vegetarian har alla som avstår kött hört miljoner gånger förut, och som Malin påpekar, hur många diktatorer har inte varit köttätare (Idi Amin, Pinochet, Pol Pot, Stalin)?

Men det är särklass mest idiotiska, omogna och småsinta angrepp på WOW:s ställningstagande är nog GT:s beslut att utanför festivalområdet dela ut gratis kött. Varför? Valfrihet? Någonstans svävar påståendet att det är ”diktatoriskt” att bara servera vegetariskt. Av någon märklig anledning är det ALDRIG diktatoriskt att bara servera kött. Är inte det väldigt konstigt?

Men som sagt, tilltaget är så dumt att många började fundera på vem som låg bakom. En förvirrad sommarpraktikant var ett förslag. Så var dock inte fallet, även om beslutet kanske inte var enbart hans så är det sportskribenten Kai Martin som försvarar det. Han är ingen sommarpraktikant, han är en av de där medelålders männen som vägrar prova något nytt. Missförstå mig rätt, alla medelåldersmän är inte träbockar som ska ha saker som de alltid varit. Men när det förekommer stelbenthet, ovilja till förändring och ett drygt, nedlåtande beteende, då finns det också i nio fall av tio en medelålders man bakom fenomenet.

Kai Martin har både när beslutet meddelades gett uttryck för sin motvilja och igår i ett arrogant tonfall dissat alla som ifrågasatt GT:s aktion. Det komiska är att spekulationen om att det skulle vara en sommarvikarie som hittat på det hela byggde att det fanns en ton av omogen tonåring i det hela. Det får mig att skratta till när jag ser Kai Martins ”stakato”mening i den sista krönikan. Nog finns det en omogen tonåring i Kai Martin allt 😉

Men jag ska inte använda texten till att vältra mig i min motvilja mot denna sportkrönikör. Mer intressant är varför vegetarisk mat väcker sådan vrede?

 

 

Äppelkyckling med curry

Kycklingen är naturligtvis inte kyckling. istället har jag använt ”a la kyckling” från Hälsans Kök, till denna egenkomponerade, inte speciellt avancerade men likafullt goda rätt.

0.5 pkt A la kyckling

1 grönt äpple (de riktigt gröna, minns inte vad de heter nu, har en frisk ”syra”)

1 rött äpple

ca 1 cm färsk ingefära

1 klyfta vitlök

1 dl Oatly iMat

curry, gurkmeja, salt

Bryn a la kycklingbitarna i stekpanna. Skala och riv äpplena, antingen för hand eller i matberedare, hacka vitlök och ingefära och blanda ihop dessa med äppelrivet. När a la kycklingbitarna fräst lite, häll i äppelrivet. Rör ihop och bryn en liten stund. Krydda med curry. Jag tillsatta gurkmeja primärt för att få lite färg på det hela. Häll över matlagningsgrädden och låt puttra ihop. Servera med ris (det är svart råris på bilden) och färska grönsaker.

Krämiga linser

Ytterligare en exceptionellt snabb och lätt, men ändå god rätt, att slänga ihop.

2 dl gröna linser (+4 dl vatten)

1 klyfta vitlök

1 dl Oatly iMat

1.5 dl krossade tomater

2 msk spiskummin

1 msk svartpeppar

0.5 msk Sambal Oelek

svartpeppar, salt.

Skölj linserna och koka upp i dubbla mängden vatten. Nät vattnet kokat bort och linserna blivit mjuka, tillsätt grädde, krossade tomater och vitlök. Låt koka ihop.

Krydda och servera med ris.