Arkiv | oktober, 2012

InSpiral Lounge, Camden

31 Okt

InSpiral Lounge på 250 Camden High Street är väl värd ett besök, inte bara för sin goda mat och läckta efterrätter, även om det räcker väldigt långt.

Men att man kan sitta och se ut över kanalen som rinner genom Camden, och den berömda marknaden, det gör ingalunda saken sämre.

InSpiral är ett okomplicerat ställe med enbart veganska rätter, mysig atmosfär och trevlig personal. Maten är vällagad, men tillhör man den kategori som vill ha ”kroppsarbetarlunch” blir man kanske besviken.

Jag rekommenderar i allafall InSpiral Lounge varmt, och kommer att komma hit igen.

20121031-120009.jpg

Tibits Restaurant Bar Food to go, Soho

30 Okt

 

Tibits beskrivs av sig själva som ”A vegetarian paradise” och det kan kanske stämma.

Maten som serveras till lunch är i buffen kall. Här har man ett system dom kallas ”Food Boat Plate”. Man kombinerar sin egen lunch vid buffebaren och tar den sedan till kassan där tallriken vägs. En ”snittallrik” ligger på 9 pund, men detta påverkas alltså av hur pass hungrig du är.

Lokalen är rymlig, och nu i slutet av oktober fortfarande ”begåvad” med en uteservering.
Heddon Street är en tvärgata till Regent Street, och medan pulsen är hög på den sistnämnda så råder lugnet på både Heddon Street och Tibits.
Här är det storstadscoolt, och ur högtalarna strömmar jazzen. Trots det känns inte stället det minsta pretentiöst.
Inredningen är en blandning mellan ljusa träbord, trådflätade stolar och sammetstapeter och kristallkronor. Det funkar.

20121030-115808.jpg

Lite ovanlig vecka

28 Okt

Under kommande vecka kommer det inte att bli så mycket nya recept.

Mellan måndag och fredag kommer jag vara i London, och kommer däremot att posta kortare texter med bild om veganska restauranger där.

Hoppas ni kommer att gilla det. Recepten återkommer nästa helg. 😉

Intervju med Sasha Boojor – djurrättsaktivist bakom 269-rörelsen

27 Okt

”…the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?” / Jeremy Bentham

 

 För ett par veckor sedan skrev jag inlägget ”Till minne av kalv 269” (kan läsas längre ned i bloggen), där jag berättade om de tre israeliska djurrättsaktivister som för att rikta uppmärksamheten mot hur djuren behandlas av köttindustrin lät brännmärka sig själva på Rabbin torget i Tel Aviv. Numret som brändes in var det samma som bars av en kalv de mött i en av Israels djurfabriker, nummer 269. Nedan följer en intervju med Sasha Boojor, en av de tre aktivisterna

 

 Kan du berätta lite om bakgrunden, hur träffade ni kalv 269?

Hon hade ett väldigt unikt utseende och var väldigt livlig. Vi såg många fotograferade kalvar, men så snart jag såg henne så visste jag att hon var den jag letat efter och jag tror att Tamir (fotografen) kände på samma sätt. Så fort vi kom fram till hennes inhägnad levde hon upp och det enda hon kunde tänka på var att få så mycket tillgivenhet och värme som möjligt från oss. Det är så sorgligt att något så grundläggande som den kärlek och omvårdnad de skulle få från sina mammor är fullkomligt berövat dem.

Som du vet så placeras kalvarna, efter att de skilts från sina mammor, i inhängnader som precis motsvarar deras kroppsstorlek. De har ingen möjlighet att interagera med varandra och ge uttryck för sina naturliga impulser som att leka eller bli omvårdade av sina mödrar eller resten av hjorden, vilket de skulle få om mänskligheten inte hade en sådan övermäktigt behov av att stjäla deras mjölk.

Hur fick ni idén att brännmärka er själva, och vilken typ av reaktioner har ni fått i Israel?

 Ärligt talat så minns jag inte riktigt när jag först fick den här idén, bara att den har rullat runt i mitt huvud i flera år, men jag har aldrig känt att jag kunnat nå tillräckligt många människor för att en kampanj som denna ska ge något.

Jag antar att det var efter att jag sett hur lågt djurrättsrörelsen sjunkit här (i Israel) och att det enda man brydde sig om var när nästa möte skulle äga rum och vilken mat som skulle serveras. Jag visste bara att detta var det enda jag kunde komma på som skulle kunna organisera en relativt liten grupp och som, om det var framgångsrikt skulle kunna inspirera till förändring både inom och utanför djurrättsrörelsen här i Israel så väl som i resten av världen.

Tyvärr är det så att trots att det finns många veganer här i Israel, så kunde de flesta kunde inte bry sig mindre om vad vi gjorde, de är för självupptagna för att bry sig. Jag har även anklagats för att exploatera kalven för att jag vägrade köpa fri den från farmen

Jag försöker förklara att det inte handlar om ett enda liv, utan om dem alla, och att ge pengar till samma människor som våldförde sig på hennes mamma och slutligen kommer att slakta henne och hennes systrar och bröder är lika vettigt som att gå in i en djuraffär, köpa alla djuren och tro att man därigenom bidrar till någon positiv förändring av den här vridna verkligheten

Jag övertygade inte direkt någon av dem, kanske för att de helt enkelt inte brydde sig tillräckligt om den här frågan till att börja med, och mest ville stilla sina dåliga samveten för att de inte gör tillräckligt för att hjälpa utan mest lever en egoistisk och självupptagen livsstil. Jag föraktar trenden med livsstils veganism, den rörelsen är rutten allt igenom och om det inte händer något drastiskt så har jag ingen större förhoppning om någon reell förändring av den här världen

Det finns en rörelse som just nu sprider sig bland veganer och djurrättsaktivister världen over, där ett stort antal människor kommer att tatuera in numret 269 på sina kroppar. Tror du det kommer att ha en enande effekt på oss veganer eller arbetar med djurrätt, eller hur tror du att fenomenet som sådant kommer att fungera?

Vi har mottagit så mycket positiv feedback från så många hängivna djurrättsaktivister över hela världen! Det är riktigt inspirerande och jag hoppas verkligen att den 1 november kommer att bli en vändpunkt för vår rörelse och att det kommer att inspirera många fler att agera på ett sådant sätt att det verkligen gör klart för folk att det är en förintelse som pågår runt omkring oss och att passivitet inte längre kommer att tolereras.

Hur ser det ut för djurrättsrörelsen och den veganska “scenen” i Israel?

 Till största delen handlar det om olika livsstilsevenemang och sociala sammankomster. Det är i stort sett omöjligt att få folk att hjälpa till med något riktigt arbete om det inte inkluderar mat och en chans att umgås. Det gör en lite illamående, jag har varit aktiv i över ett decennium, och det har aldrig tidigare varit så här illa, och jag ser 
inget riktigt hopp för rörelsen här då det verkar bli värre och värre för varje år som går.

Har du någon vision av hur du tror att veganism och djurrätt kommer att utvecklas under kommande år?

Såvida inte något inträffar som tvingar folk att vakna, så ser jag inte någon positive framtid för den här rörelsen. För varje dag som går ökar det antal djur som slaktas drastiskt, och med den ekonomiska tillväxt som sker i utvecklingsländerna med den parallella effekten av en ökande köttkonsumtion i de länderna kan vi bara förvänta oss att förintelsen kommer att växa. Det är viktigt att notera att 97 av varje 100 människor som föds på jorden, föds i utvecklingsländerna, och om vi inte vaknar upp och börjar ta ansvar för djurens välbefinnande så ser jag ingen positiv framtid för djuren.

 

Chaikryddade Snickerdoodle-kakor a la Post Punk Kitchen

26 Okt

För ett par veckor sedan presenterade jag Fyllda Paprikor a la Post Punk Kitchen, skapade av vegankocken Isa Chandra Moskowitz. Ikväll smaskar vi istället på hennes goda Snickerdoodle -kakor.

Topping

1.5 dl socker

1/4 tsk malen ingefära

3/4 tsk malen kardemumma

1/4 tsk kanel

1 nypa malen kryddnejlika

Kaksmeten

1 dl rapsolja

2.5 dl socker

0.5 dl lönnsirap

3 msk veganmjölk

2 tsk vaniljextrakt

5 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1/4 tsk salt

1/2 tsk mald kanel

Sätt ugnen på 180 grader och ta fram två plåtar och bakplåtspapper på

Rör ihop blandningen för ”toppingen” och ställ åt sidan. Rör ihop olja, socker, sirap och mjölk i en skål. Rör tills blandningen påminner om äppelmos. Rör sedan i vaniljen. Blanda därefter i resten av ingredienserna var och en för sig medan du rör. Fortsätt att röra tills du har en deg du kan arbeta med. Därefter, knåda ihop degen ytterligare med händerna.

Skölj av händerna i kallt vatten och forma valnötsstora bollar av degen. Rulla dessa i kryddsockret och platta sedan ut bollen på plåten. Kakan ska var ca. 1,5 cm tjock.

Grädda i 10-12 minuter. Låt kakan först svalna på plåten och för sedan över dem till ett ugnsgaller för att svalna ytterligare.

Tyvärr funkar inte uppladdningen av bilden för mig idag, så jag får återkomma med den.

Bakad sötpotatis med pepprig röra.

25 Okt

Kryddblandningen tar bort något av sötpotatisens ibland nästan enerverande, just söta, smak. Kan serveras vid i stort sett alla tillfällen

4 stora sötpotatisar

1 gul lök

4 gröna chilifrukter

1.5 tomat

2 klyftor vitlök

1.5 tsk spiskummin

1.5 tsk chilipulver

400 g svarta bönor

Sätt ugnen på 200 grader

Börja med att tvätta av potatisarna.  Stick sedan ett flertal hål på dem med en gaffel. Lägg dem i ett ugnstråg och ”baka” dem i cirka 60 min. Potatisen ska vara helt mjuk.

Finhacka löken och fräs den i olja. Ta bort stjälken från pepparfrukterna, kärna ur och finhacka också dessa. Skär tomaterna i små fyrkanter.Fräs tillsammans med löken. Pressa ned vitlöksklyftorna, krydda och tillsätt bönorna. Låt puttra i ett par minuter..

Ta ut potatisen i ugnen, skär ett snitt i skalet och lägg på röran.

 

Hotade noshörningar

24 Okt

Är man intresserad av att fortfarande se vilda djur i sin naturliga miljö, oavsett om det så bara är på bild eller tv, så har detta varit en deprimerande dag.Kanske har ni redan sett det nedslående inslaget på nyheterna om  Sydafrikas noshörningar. Om inte så kan ni se och läsa om det här

Hittills i år har 455 noshörningar fallit offer för tjuvskyttars kulor. Fler än vid samma tidpunkt förra året, och man beräknar att cirka 600 kommer att ha förlorat sina liv innan året är över. Och för vad? För att ingå i så kallad ”traditionell” medicin. Merparten av den illegala handel som är följden av utrotningskriget mot noshörningar hamnar i Kina och Vietnam där det förmodas bota allt från simpla förkylningar till cancer. Detta är naturligtvis inte sant. Föreställningen om hornens helande/läkande förmåga är inget annat än vanföreställning baserat på tusentals år av vanföreställning. Detta är något bisarrt, för åtminstone Kina är på många områden att räkna som ett högteknologiskt land. OM det vore så att noshörningshornen fyllde någon som helst reell funktion för någon annan än noshörningen själv, så borde Kina ha förmågan att kapaciteten att framställa detta ämne på konstgjord väg. Noshörningshorn används också som handtag till knivar i till exempel Jemen.

Noshörningen har funnits på jorden i 60 miljoner år. För cirka 20 miljoner år sedan fanns 30 olika noshörningsarter. Idag finns det fem arter kvar, varav samtliga är utrotningshotade. Den största av dessa arter är Trubbnoshörningen, som har sitt kärnområde i just Sydafrika. Idag finns det 20 000 Trubbnoshörningar, och än så länge föds det fler än vad som skjuts, men om tjuvjakten fortsätter i den omfattning det handlar om idag så kommer stammen snart att minska för att slutligen gå samma öde som Spetsnoshörningen har gjort i Västafrika, där den förra året bekräftades utrotad.

Det finns idag totalt 4 800 Spetsnoshörningar kvar och WWF (Världsnaturfonden) arbetar med bevarandeprojekt i Kenya, Namibia, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. För inte fullt 100 år sedan fanns Spetsnoshörningen, även känd som svart noshörning, spridd över merparten av Afrika. Detta faktum borde göra det tydligt hur snabbt det kan gå att utplåna en art från jordens yta.

Den i särklass mest hotade noshörningen är Javanoshörningen. På just Java beräknas det idag finnas cirka 50 stycken kvar. De hade tidigare ”sällskap” av tio stycken djur i Vietnamn, men där förklarades Javanoshörningen förra året för utrotad.

Sumatranoshörningen är inte bara hotad av tjuvjakt, utan även av avverkning av de skogar den lever i. Om livsbetingelserna för en djurart utplånas, så kan den inte längre finnas kvar. För att Sumatranoshörningen ska överleva krävs alltså inte bara hårdare tag mot tjuvjakt och den illegala handeln med noshörningshorn, utan det krävs också stora insatser för att skydda de skogar som utgör dess hem. Sumatranoshörningen är också den minsta av de fem arterna.

Den Indiska noshörningen är den som inger mest hopp. Från 1975 fram till 2011 ökade beståndet från 600 djur till 2 900 individer. Det innebär dock inte att arbetet är över. Många av utrotningshotade djur överhuvudtaget framlever sina liv i länder och på plaster där befolkningen ofta är fattig och kan manipuleras av skrupulösa upphandlare att jaga dessa djur för att tjäna pengar de väl behöver. Därför måste lokalbefolkningen utbildas och förstå värdet av att dessa djur finns kvar. Uppenbarligen har man lyckats bättre med detta arbete i Indien än på andra platser där noshörningen hör hemma. Den Indiska noshörningen finns förutom i Indien även i Nepal, där WWF har ett nära samarbete med lokala organisationer för att bevara den.

Det som är extra upprörande är att reaktionerna mot att dessa djur ständigt hotade av utrotning inte är större i Västvärlden än vad den faktiskt är. Här har vi på ett helt annat sätt ”råd” att engagera oss i frågor som denna än vad man har i länder där livet kan vara en kamp för att överleva nästa dag. Begriper inte folk att ett utrotat djur ALDRIG kommer tillbaka? Vad är det man tror? Att man ska gå till ett ur alla aspekter förhatligt zoo och betrakta dessa djur i en helt onaturlig miljö. Detta är INTE lösningen!

En lösning är däremot att till exempel stötta WWF i deras ytterst värdefulla arbeten med bevarandeprogram på plats. Stötta dem genom att till exempel bli ”fadder”.

Men vad har detta med veganism att göra, kanske ni tänker? I en värld som övergått till veganism skulle aldrig djurprodukter som till exempel handel med noshörningshorn aldrig förekomma.