Arkiv | Veganism och miljö RSS feed for this section

Den Blåfenade tonfisken

8 Jan

Att äta tonfisk är något många ser som en absolut självklarhet, antingen på en godare smörgås, i sallad eller tillsammans med pastan.

Tyvärr för man säga.

För ett antal år sedan upprördes vi över att delfiner fångades, dog och också hamnade i de små konservburkarna. Ingen vill ju äta Flipper.

 

Men det är dags att uppröras igen. För tonfiskens skull.

Den i särklass mest bekanta, och den som används till till exempel sushi, är den blåfenade tonfisken, och det är den vi ska uppröras över. Den är nämligen akut utrotningshotad.

tonfisk_blue

Arten finns i östra och västra Atlanten, samt i Nordsjön där den går ända upp till Lofoten. Den har även påträffats i södra Öresund och södra Östersjön. På 1940-50 talet var tonfisken vanlig längs den svenska västkusten. Dock inte nu längre. Den finns även i Medelhavet och Svarta Havet och även om den inte är en Stilla Havsfisk finns den nu där sedan japanerna har börjat odla den. Den odlade tonfisken fångas in innan den är vuxen och sedan får den växa till sig i fångenskap.

 

Den blåfenade tonfisken är en av de största havsfiskarna och kan uppnå en längd på tre meter och en vikt på upp till 600 kilo, och den håller som sagt på att försvinna genom rovfiske. Nedanstående postades i ämnet av Världsnaturfonden alldeles innan nyår:

 

Den blåfenade tonfisken (Thunnus thynnus) är en av de fiskarter som är utrotningshotad på grund av konsumtionsfisket. En enda tonfisk kan säljas för över en miljon kronor på fiskauktion i Japan, vilket resulterat i ett kraftigt överfiske av arten. En oförmåga hos den Internationella kommissionen för bevarande av de atlantiska tonfiskarna (ICCAT) att agera ansvarsfullt i förvaltningen av blåfenad tonfisk har resulterat i en hotad situation för blåfenad tonfisk.

 

ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) är det huvudsakliga organ som ansvarar för förvaltningen av blåfenad tonfisk. Uppdraget bildades 1969 som ett svar på farhågor om att populationerna för blåfenad tonfisk skulle krascha. Trots att ICCAT har funnits över 40 år har populationerna fortsatt att minska. Detta beror på administrativa problem som orsakas av ICCAT och de nationella regeringarna.

Det är därför glädjande att ICCAT, vid det 18e ICAAT mötet i november 2012, beslutade att följa rekommendationerna från den vetenskapliga kommittén. Det blev ingen ökning av Atlantens kvoter för blåfenad tonfisk till ohållbara nivåer, utan parterna enades om årliga fiskekvoter på 13 500 ton för 2013.

”Vi uppmuntrar beslutsfattarna att fortsätta att lyssna på vetenskapen i framtiden. Först då kommer östra Atlanten och Medelhavets bestånd av blåfenad tonfisk ha en chans att återhämta sig helt” säger Dr Sergi Tudela, chef för fiske, WWF Medelhavsområdet.

WWF har ett decennium långt engagemang i kampen för att undvika en kollaps av blåfenad tonfisk. Samarbete med forskare, beslutsfattare och fiskeindustrin har nu resulterat i en vändning och förhindrat en annalkande katastrof för arten.

WWFs uppmaning är:

Sälj inte, köp inte, servera inte och ät inte blåfenad tonfisk!”tuna

 

Som synes så har antalet blåfenad tonfisk fortsatt att minska trots att den varit föremål för bevakning. Men det är kanske inte så konstigt om man tar 2008 som exempel:

Marinbiologer slår fast att en total fångst på 15 000 ton tonfisk under säsongen möjligen kan vara hållbart, men att det allra bästa är att inte ta upp mer än 10 000 ton får att tillåta den att återhämta sig.

Den internationella kvoten sattes till 29 500 ton och i slutänden fiskades 61 000 ton.

Finns det något hopp för den blåfenade tonfisken? I en tid när sushi blir mer och mer populärt borde det vara självklart att det inte är tonfisk i den.

Annonser

En tyst minut för de utrotade arterna

22 Sep

Imorgon, söndagen den 23 september hålls en tyst minut för något vi sällan tänker på; de utrotade arterna. Människans expansion har sedan tidernas begynnelse tagit livet av andra arter, men de senaste åren har takten som dessa försvunnit ökat.                                                                                                                       Bara för några veckor sedan meddelades att den japanska floduttern inte finns mer som ett resultat av tidigare hämningslös jakt på den för dess päls samt miljöförändringar.                                                                                                                                                                                                                                                   Anledningarna till varför en djurart upphör att existera är många, som skövling av jordens skogar, något som minskar livsutrymmet för en mängd arter. Det i sin tur tvingar dem ut på jakt efter mat i områden där de kan hamna i konflikt med civilisationen

Skogsskövling, vilket har minskat de gröna regionerna på planeten. Det i sin tur har resulterat i att livsmiljön för flera arter har försvunnit har orsakat den gröna zoner av planeten att krympa, vilket har resulterat i förlust av livsmiljön för flera djurarter. Vissa arter måste våga ur sina avgränsade områden på jakt efter mat, vilket gör dem mer sårbara för en livshotande konflikt med mänskligheten, medan de andra torkas bort på grund av utrotning av en viss art på vem de hade varit beroende av för mat. Andra dör ut på grund av att de varit beroende av en föda som endast funnits i den nu utplånade livsmiljön.

 

Global uppvärmning. Forskare uppskattar att cirka 70 olika grodarter försvunnit på grund av den globala uppvärmningen. Dessa grodor är bara toppen på isberget, då en mängd olika arter står inför utplåning på grund av miljöförändringarna, som till exempel isbjörnar och pingviner vars livsmiljö kontinuerligt hotas på grund av den ständigt ökande globala uppvärmningen. Detta är ett problem som blir mer och mer tydligt för varje år, just nu kan man nära nog dagligen höra talas om Arktis allt tunnare istäcke.

 

 

Jakt kräver ständigt nya offer, och handlar inte heller längre om att skaffa mat för dagen. Nu jagas de utrotningshotade djuren för souvenirer och groteska inslag i så kallade traditionella mediciner där bland annat noshörningen drabbas hårt. Sedan 2006 tillhör den svarta noshörningen historien. Utrotnings”krig” av den typ som den svarta noshörningen utsattes för fortsätter. Idag finns det cirka 3 000 tigrar kvar i världen. Samtidigt vet man att man i Kina svälter tigrar till döds för att framställa ett exklusivt vin av de döda djurens nedmalda ben. Denna typ av exploatering av djur måste upphöra. Människans nedsmutsning av jorden, vilket innebär ett hot mot kvarvarande utrotningshotade djur, måste upphöra. Kalhuggning av djurs naturliga habitat måste upphöra. Svaret på dessa problem är mångfaldigt, men ett av dem är att sluta äta kött, då mycket av den avverkning som sker är för att skapa betesmarker för köttindustrin. Köttindustrin står för skrämmande hög förorening, vilket i sin tur bidrar till den globala uppvärmningen. Vi måste också upphöra med att nyttja produkter av djur.

Man kan snacka mycket om naturligt urval, och att djurarter alltid har dött ut. Men djurarter dör ut på grund av mänskligt handlande och det är dags att vägra acceptera det. Börja med att ge dem en tanke i morgon klockan 17.00. En tyst minut för de utrotade arterna. Vill vi verkligen lägga fler till den listan?  Listan över de djur som utrotats den senaste 100 åren hittar du här

Vegetarisk dag på sjukhus

15 Sep

En rad forskare, läkare och andra insatta personer skrev i onsdags (den 12 september) en debattartikel om nödvändigheten av en köttfri dag i veckan på landets sjukhus. Så vitt jag uppfattat det har debatten om detta inte nått utanför denna sidas kommentatorsfält. Där är det glädjande många som håller med, men fortfarande alldeles för få. Det är också ledsamt att frågan inte verkar nå ut i samhället i stort. Det är få områden som är så minerade som att ifrågasätta folks köttkonsumtion. Då hålls ”det fria valet” upp som en vackert vajande fana representerande i stort sett frihet. Att föreslå att någon ska sluta äta kött, ens för en dag i veckan upplevs som djupt kränkande.

Tänk om en rökare skulle hävda samma sak? Förstå det hån och hat den individen skulle mötas av. Alla anklagelser som skulle hagla. ”Tänk på alla astmatiker!” ”Tänk på barnen!” ”Tänk på din egen hälsa!”

Det är ”förbjudet” att använda dessa argument i debatten kring köttet. Egentligen behöver man det inte heller, för argumenten mot köttkonsumtion är mycket, mycket tyngre. Nämnda forskare tar upp några av dessa, men eftersom debattartiklar av detta slag brukar avfärdas med ”jag orkar inte läsa allt det där”, så ska jag enkelt och lättfattligt spalta upp det för er:

Cirka 70 procent av världens jordbruksmark används till foderproduktion och bete.

Samtidigt så lever närmare en miljard människor under svältgränsen. Inser ni vad man skulle kunna göra med denna mark och den inte användes till bete och foderproduktion. Faktum är att svält skulle kunna förpassas till historien om marken användes till produktion av spannmål för mänsklig konsumtion.

Avskaffa världssvälten. Smaka på den. Är inte det vad alla med någon som helst empati vill?

Betesmarker används dock ironiskt nog ofta som ett argument MOT veganism. ”Har vi inga djur så kommer värdefulla områden att växa igen”. Veganism handlar inte om att avskaffa djur, varken nötdjur eller några andra. Det handlar om att ge dem rätten att existera för sin egen skull. Inte vår. Utan den vansinniga industriella köttproduktion som existerar idag så finns det plats för oss alla. För många betesdjur kan dock även skada miljön, som på bilden nedan.

En annan ”vara” som stora delar av världen ständigt lider brist på, och som så småningom kommer att drabba även oss är vatten.

För att producera ett kilo nötkött krävs 15 000 liter vatten. Ett kilo vete använder 1 300 liter vatten. Här i Sverige kom vi under 2011 upp i cirka 86 kilo per person och år. Då köttkonsumtionen i huvudsak är fördelad mellan fågel och nötkött har jag just nu svårt att exakt ge siffror på ur mycket vatten som kräves, men om vi ponerar att det är 50/50 så skulle det innebära att vi gör av med 735 000 vatten per person och år på nötköttsproduktion bara det är för mycket.

Till detta kommer det fruktansvärda lidande som är involverat i all form av köttproduktion, oavsett vilken art djuret hör till. Det talas om den humana svenska slakten. Den existerar inte. Slakt inbegriper ångest, smärta och förnedring för det djur som står i slaktlinjen och väntar på att dö. Det finns inget sätt att komma runt det.

To read in another language:  http://translate.google.com/

Fler äter vegetarisk lunch med miljön i åtanke

23 Aug

I allafall i Finland. Det vore intressant att se om det gjorts någon liknande undersökning i Sverige? Går det åt rätt håll även här? Redan för två år sedan slog FN fast att vi ur rent miljöhänseende bör äta mindre kött än vad som sker idag, och man hävdade till och med att dagens köttproduktion utövar en större påverkan på miljön än fossila bränslen, och därmed skyndar på klimatförändringarna än vad fossila bränslen gör. Rapporten hittar man i sin helhet här.