Paolo’s är inte en vegansk eller vegetarisk restaurang, men är enormt samarbetsvilliga, till skillnad från många andra restauranger.
Med hjälp av kronärtskocka och aubergine förvandlade de en Quatro Stagione till en underbar vegansk pizza och det ska de ha all cred för
Paolo’s tillhör Elite Stora Hotellet och är beläget i samma byggnad.
Den som följt min blogg har kunnat läsa om svårigheterna att få fram ett veganskt julbord på Södra Vattentornet i Örebro.
Nu sitter jag här, och vad är omdömet?
Det blir….. ”Nja”
Jag kommer med största sannolikhet aldrig att få veta om det ena hade med det andra att göra, men så här är det:
Idag, dagen efter att jag spridit att det tagit Södra Vattentornet närmare 2 månader att presentera vad jag som vegan kan äta på deras julbord, så skickade de över en meny som ser helt fantastisk ut: kanapéer med tångkaviar, vegansk julskinka, asiatisk sjögräsröra, veganska paprikor mm!
Jag tackar för det, och ser fram att få ta del av detta julbord. Det ser som sagt helt fantastiskt ut!
Nu drar det ihop sig; snart står julborden som spön o backen och alla kommer vi att sitta på diverse restauranger med kollegor och chefer (under förutsättning att vi har några kollegor och chefer) och stoppa i oss mat som aldrig förr.
På mitt jobb ska vi gå till Södra Vattentornet i Örebro. Har aldrig varit där förut, det är säkert en fin och bra restaurang på alla möjliga sätt och vis. Vad som dock inte kan anföras på deras plussida, det vet jag redan nu, det är deras förmåga (eller oförmåga) att tillgodose gästers, eller i detta fall kommande gästers, önskemål.
En av mina kollegor har är ansvarig för inbokandet av denna restaurang, och jag bad honom på ett tidigt stadium att kolla upp vad de hade att erbjuda mig som vegan och en kollega som är vegetarian (lite mindre komplicerat). Man skulle kunna tro att man i ett årtusende då veganska restauranger i storstäder är en självklarhet inte skulle vara så himla svårt för en restaurang med utbildade kockar i en mellanstor stad att hitta åtminstone en rätt till mig. Men icke.
Det är inte så att jag begär att eget ”smörgåsbord”. En tallrik med lite falafel, hummus, kanske lite tzay, bönor, någon paté mm och grönsaker skulle göra mig både glad och nöjd. Saken är den att jag skulle kunna fixa till ett bra julsubstitut i ett nafs. Men det kan inte en kock.
Min kollega har cc:at mig i merparten av den mejlkonversation han haft med ”Sofia” på Södra Vattentornet, och utfrån detta vet jag att han kontaktade dem första gången under första halvan av oktober. Den 12 får han svaret att deras kock kommer att kontakta angående specialkosten. Sedan hörs inte ett ord förrän den 1 november då min kollega stöter på för att få veta vad som händer.
Det som händer enligt Sofia är att kockarna håller på och gör i ordning julmenyerna och kommer att återkomma när menyerna är satta. Nu är jag förvisso inte kock (jag kan trots detta laga vegansk mat), men inte fan tar det en halv månad att sätta en meny???
Den 19 november kontaktade min kollega nämligen åter dem för att höra (gissa) vad som händer. I nuläget vet vi inte detta än, för tre dagar senare har vi fortfarande inte fått svar på en hyfsat enkel fråga, som dessutom inte kommit som en blixt från klar himmel, utan som de haft snart två månader på sig att hantera.
En fråga riktad direkt till Södra Vattentornet: hade det varit lika svårt att få fram mat som passade mig om jag varit livsmedelsallergiker? Det finns nämligen de som inte äter ägg och mjölkprodukter av rent medicinska skäl. Är de portade hos er, eller går det lättare att plocka bort ägg, smör, mjölk och grädde då?
Hur som helst tycker jag detta är ett riktigt effektivt sätt att ge ett väldigt dåligt intryck innan jag som gäst ens varit och ätit hos er, och det kan väl i allafall inte vara syftet?
Neil’s Yard vid Covent Garden är en syn som ofelbart går besökaren att dra på mungiporna, här möts man nämligen av färger som man inte är riktigt van vid i norra Europa; det är limegrönt, knallrosa, solgult och en mängd av andra nyanser.
Kring Neil’s Yard ligger en rad hälsoinriktade butiker, och så även Neil’s Yard Sallad Bar. Detta ställer har både vegetariska, veganska och mer traditionella rätter.
Restaurangen är uppdelad på två sidor av det lilla torget, och på den sida man säger att det finns musik sitter en man och spelar lite småjazzig hissmusik. Inte mycket att hänga i granen.
Tyvärr är det så att när man kastar en blick på menyn här så åker mungiporna, som pekat uppåt på grund av färgprakten, ned igen. En rätt ordinär pizza kostar runt 100-lappen, och en vegansk gryta går på nära 200 kronor.
Det här är den sista restaurangen med veganska alternativ som jag hinner besöka i London. Det är också den dyraste och sämsta.
På första plats, som på alla sätt bäst, kommer gårdagens InSpiral, tätt följd av Tibits.
Neil’s Sallad Bar kommer på 5:e plats. Av tre. Då får ni bilden.
InSpiral Lounge på 250 Camden High Street är väl värd ett besök, inte bara för sin goda mat och läckta efterrätter, även om det räcker väldigt långt.
Men att man kan sitta och se ut över kanalen som rinner genom Camden, och den berömda marknaden, det gör ingalunda saken sämre.
InSpiral är ett okomplicerat ställe med enbart veganska rätter, mysig atmosfär och trevlig personal. Maten är vällagad, men tillhör man den kategori som vill ha ”kroppsarbetarlunch” blir man kanske besviken.
Jag rekommenderar i allafall InSpiral Lounge varmt, och kommer att komma hit igen.
Tibits beskrivs av sig själva som ”A vegetarian paradise” och det kan kanske stämma.
Maten som serveras till lunch är i buffen kall. Här har man ett system dom kallas ”Food Boat Plate”. Man kombinerar sin egen lunch vid buffebaren och tar den sedan till kassan där tallriken vägs. En ”snittallrik” ligger på 9 pund, men detta påverkas alltså av hur pass hungrig du är.
Lokalen är rymlig, och nu i slutet av oktober fortfarande ”begåvad” med en uteservering.
Heddon Street är en tvärgata till Regent Street, och medan pulsen är hög på den sistnämnda så råder lugnet på både Heddon Street och Tibits.
Här är det storstadscoolt, och ur högtalarna strömmar jazzen. Trots det känns inte stället det minsta pretentiöst.
Inredningen är en blandning mellan ljusa träbord, trådflätade stolar och sammetstapeter och kristallkronor. Det funkar.
Under kommande vecka kommer det inte att bli så mycket nya recept.
Mellan måndag och fredag kommer jag vara i London, och kommer däremot att posta kortare texter med bild om veganska restauranger där.
Hoppas ni kommer att gilla det. Recepten återkommer nästa helg. 😉
Det finns bara en restaurang i Örebro idag som i all ärlighet kan kallas för en vegetarisk restaurang, och det är Rosengrens Skafferi. Medan andra restauranger med varierande resultat erbjuder ”vegetariska alternativ” så erbjuder Rosengrens köttalternativ till de som känner att de inte ens kan gå en enda lunch utan att tugga i sig kött. Här finns istället en otroligt god och för varje dag varierad vegetarisk buffé.
Det som idag stod på buffébordet var Mangoldknyten som var fantastiskt goda, Zackarias attackerade dem som om han aldrig sett mat förut, och Sommargryta med oliv- och citroncreme.
Til detta kom ett varierat salladsbord med det mesta i den vägen, hembakt bröd, hummus och en röra som jag till min stora skam inte minns namnet på.
Det känns fräscht att äta på Rosengrens Skafferi, och det har inte bara med maten att göra, utan också med den stora ljusa lokalen på museet där restaurangen är inhyst. På något vis ger hela atmofären känslan av att man befinner sig i en betydligt större stad än vad man faktiskt gör. Men så tittar man ut genom den så här års öppna verandadörrarna och ser Örebro Slott, något som knappast drar ned värdet, snarare tvärtom.
Veganista 