På en så kallad ”factory farm” i Israel fanns kalv 269. Kalven hade som alla andra kalvar i dagens mjölk- och köttindustri blivit separerad från sin mamma vid bara någon dags ålder och föddes upp för att bli kalvkött (se mitt inlägg om mjölken för att se mer kring hur gamla köttkalvar tillåts bli). Skillnaden för denna kalv är att han mötte tre djurrättsaktivister på vilka han gjorde ett oförglömligt intryck då han kom att ge ett ansikte till de 65 miljarder landlevande djur som varje år slaktas världen över för att hamna på matbordet.
Kalv 269 har odödliggjorts genom att aktivsterna den 2 oktober, World Farm Animals Day på Rabin Torget i Tel-Aviv under en tyst ceremoni lät sig brännmärkas med just nummer 269 precis som kalven de mött
Den 1 november är det World Vegan Day. För att visa vårt motstånd mot den globala förintelse av djur som pågår kommer veganer och djurrättsaktivister världen över att denna dag låta tatuera in numret 269 någonstans på sin kropp.
Vem kan överväga att få en 269 tatuering?
– Människor som tror djur är värda samma moraliska hänsyn som människor.
– Människor som uppskattar att veganism handlar om moral, inte kosten.
– Människor som tror att djuren förtjänar den grundläggande rätten att inte vara människor ägodelar. (På samma sätt som bilar, väskor och skor är ägodelar)
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att äta djur och animaliska produkter (detta inkluderar mejeriprodukter såsom smör, ost, grädde, yoghurt, mjölk, ägg och mjölkchoklad).
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att köpa kosmetika och kläder från djur och animaliska produkter.
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att köpa rasavlade djur.
– Människor som avstår från att använda termen ”husdjur” som benämning av ett djurföljeslagare, eftersom termen ”husdjur” aldrig skulle anses lämpligt för att beskriva en människlig följeslagare.
Katya Lidsky är skådespelare, vegan och djurrättsaktivist med en-kvinnaspjäsen ”I´m sorry – How an apologist became an activist” som hon både skrivit och i vilken hon själv spelar sexton olika roller, både män, kvinnor och djur. Katya Lidsky har en rad roller både på scen, film och tv bakom sig.
Hur uppstod “I´m sorry….” Och kan du berätta lite om pjäsen för de läsare som inte känner till den?
“I´m sorry” är en en-kvinnas pjäs om någon som ständigt vill vara till lags och rättfärdigar beteenden, och som blir en djurälskande activist. Det är en underhållande och gripande show om att hitta sin mening och ha en verka för en positiv förändring i världen. Jag spelar 16 olika karaktärer, några kvinnliga, några manliga och några fyrbenta med strålkastaren riktad på dagens djurrättsfrågor samtidigt som pjäsen berör utmaningar som integritet och självförtroende.
Den här showen är något som jag bara var måste skriva. Jag var tvungen att göra det. En dag när min man kom hem sa jag till honom att jag skulle antingen skriva den här föreställningen eller också skulle jag göra något extremt, för jag kunde inte bara sitta på mina hander när jag visste hur manga djur som for illa. Han uppmuntrade mig att skriva den och jag är så tacksam för det. För att vara helt ärlig; jag har alltid sökt kreativa “utlopp” och jag älskar ensamföreställningar. Så på sätt och vis gick det av sig självt.
Hur kom det sig att du blev vegan, och hur reagerade din familj och dina vänner?
Jag blev vegan för cirka två år sedan, och det var en gradvis förändring. Jag hade varit vegetarian i många, många år. Jag blev vegetarian för att någon skickade mig en video och sa “du måste se det här” Jag slutade äta kött på en gång. För några år sedan så hade jag en diskussion med en kär vän och aktivist om mejeriindustrin och jag kände att inget skulle kunna smaka tillräckligt got för att radera ut kunskapen om lidandet. Mina vänner och familj har get mig sitt stöd! Först var de lite tveksamma och nästan lite rädda för det – men nu är de stolta over mig, och stolta over att de gör sina egna humana val. Många har själva blivit vegetarianer eller veganer, och bara genom att umgås med mig äter de djur mindre.
Jag såg på internet att du är “match maker” för djur från härbärgen. Vad gör du som sådan?
Jag är voluntär vid Los Angeles djurhärbärge och jag är också hundtränare så jag tar reda på vad folk söker hos ett husdjur och försöker matcha dem med ett räddat djur som passar det de söker. Jag frågar om de har andra djur, barn, hur deras livsstil ser ut, vilken typ av sällskap de söker och om de har några önskemål när det gäller ras och storlek. Jag försöker hjälpa dem att hitta ett lämpligt djur att adoptera så att de inte känner sig överväldigade eller ledsna av själva processen och därför väljer att köpa ett djur istället. Jag försöker hålla deras hand genom processen, erbjuder stöd och gör det även roligt. Jag har turen att arbeta för Adopt-a-Pet.com,Nordamerikas största websida för djuradoption! Det är en fantastisk gratis service i USA och Kanada som gör djuradoptioner lätta och positiva.
Jag vet naturligtvis att det finns män som är veganer och djurrättsaktivister, men det verkar som att kvinnor dominerar detta område och män ofta är de som reagerar starkast när man förespråkar en köttfri diet. Har du några tankar kring detta?
Jag är från Texas, och jag är också latina, så jag vet vad du menar när det gäller att män som ska vara extra manliga och icke-mottagliga. Jag stöter på det då och då, men jag tror inte att det bara gäller män, jag tror det gäller människor som inte vet bättre. Jag tror det handlar om rädsla. Jag försöker göra veganism och aktivism till något som attraherar istället för beordra eller sätta press på folk. Jag vill att folk ska vilja ansluta sig till vår sak. Det är det som får de matt känna sig engagerade. Så jag tvingar inte på människor min uppfattning – jag informerar och jag pratar om det när jag blir tillfrågad, jag talar om det även om jag inte blir tillfrågad! Det är en stor del av mitt liv. Men jag försöker att inte döma och jag tror att alla gör så gott de kan. Mitt jobb är att hjälpa dem att bli ännu bättre så att djur kan tjäna på det. Så jag närma mig människor genom uppmuntran, säga att så gott de kan är bra nog idag och att finnas där för att hjälpa dem att bättra sig.
Personligen har jag aldrig känt mig inspirerad att göra förändringar genom att döma mig själv eller vara hård. Det betyder inte att jag ursäktar grymheter mot djur eller stöttar beslut som baseras på att djur lider. Det betyder att jag tror på att bygga broar, få kontakt och ha tålamod för att uppnå förändring. Med det sagt; jag respekterar verkligen de som gör det på annat sätt, de som är brinnande krigare! Vi har alla en roll att spela i den här gemenskapen och jag är tacksam över att vara en del av den. Du måste göra det som är det rätta för dig.
Vad är ditt råd till en “rättfärdigare” som någonstans i bakhuvudet känner att han eller hon vill engagera sig?
Om du har en längtan eller vilja att hjälpa djur, GÖR DET. Gör något. Gör ett avtryck, skapa något, hitta ett sätt att hjälpa, oavsett hur lite eller hur du gör det. Och det spelar ingen roll vilket externt värde det har – att skapa något är modigt och all förändring bygger på små handlingar som knyts samman. Du behöver inte vänta tills du kan göra något stort, gör det du kan göra nu. Om det bara är köttfri måndag eller ta bilder av hundar på härbärgen en gång i månaden eller twittra om övergrepp på djur, det är helt ok – börja med det du kan göra. Bry dig inte om vad folk tanker eller sager, om de håller med, gillar det du gör eller tycker du är galen. För du gör det inte för andra människor, och du gör det egentligen inte för dig själv. Du gör det för djuren. Och de är alltid värda det.
Jag älskar “My Activist Wife”, har den någon förankring I verkliga livet? 😉
Ja! Väldigt, väldigt, väldigt mycket 🙂 Min man är så rar och snäll och stöttande – men han är också sanslöst rolig och gillar att skämta om vårt liv. Han har förändrats väldigt mycket och förstår verkligen vår sak. Han är inte vegan (än!) men han stöttar mig och han är öppen för att utvecklas. Han håller mig på marken och utmanar mig att hitta nya vägar att sprida vårt budskap till de som inte känner för djur som vi gör. Och jag ger honom en känsla av att ha ett syfte och ett kall. Tillsammans är vi ett fantastiskt par och det är mycket humor oss emellan. Jag hade tur att han gifte sig med mig!
Veganista 