Något som provocerar mig nästan till vansinne är Arlas och Bregotts reklam. Vi får bland annat se kor i något slags stall med bås ljusa och luftiga som ingen svensk mjölkko någonsin fått se dem. Ni har väl sätt reklamen för någon ny yoghurt som ska göra oss både smidiga, smarta och höst troligt även rika och vackra? Den där där en kvinna vrider sig i trendriktiga yogarörelser?
Säkerligen har ni även sett skiftbytet i Bregottfabriken eller de små kalvarna som så gärna vill jobba som mamma? Fan tro´t.
Sanningen, och den är en HELT annan, ska vi titta på nu:
Ingen mjölkkos kalv går och betar tillsammans med mamma. Det är ju ”vi” människor som ska ha mjölken, inte det barn, kalven, den är avsedd för.
En nyfödd kalv tas ifrån sin mamma inom det första dygnet. Är kalven en pojke så förs den bort för att i sinom tid bli kalvkött, något som bland annat kan innefatta en järnfattig kost för att hålla köttet ljust. Dessa kalvar lider i regel av svår anemi.
Är kalven däremot en flicka, så väntar efter separationen ett liv av plåga och hårt arbete. Innan vi går in på det så ska jag fråga: vad skulle ni säga om ert barn slets ifrån er timmarna efter att det fötts?
En ko har oerhört starka moderkänslor, och många är de som vittnar om de traumatiska scener som utspelar sig när en ko och kalv separeras åt. Ofta skriker kon i dagar efter att kalven tagits. I vissa fall, där man vill vara ”snäll” leds kon bort ur båset så hon inte ser när kalven hämtas. Och kalven, som i ett naturligt tillstånd skulle ha diat i upp till ett år, den får inte dia alls. 
Men åter till den blivande mjölkkon:
* De första 2-8 veckorna lever hon ensam i en box som inte är större än att hon precis kan vända sig om. Där serveras mjölken ett par gånger om dagen i hink, eller i vissa fall ur konstgjord spene.
* Därefter lever hon tillsammans med andra kalvar i något större boxar, men hon får inte gå ut, även om det är sommar, förrän hon är ett halvår gammal.
* 15 månader gammal insemineras hon för första gången med sperma som köpts in från en avelsstation.
* 9 månader senare föder hon sin första kalv, som genast tas ifrån henne.
* De följande 10 månaderna mjölkas hon två till tre gånger dagligen, antingen genom att mjölkmaskinen fästs vid hennes juver där hon står fastbunden i sitt bås, eller genom att hon leds iväg till en mjölkningsplats, eller om hon bor i något av de mer moderna stallen, genom att hon på egen hand söker upp mjölkningsroboten.
* Två till tre månader efter att första kalven föddes insemineras hon igen, och bär alltså på sin andra kalv samtidigt som hon mjölkas.
* De sista 2 månaderna innan nästa kalvning slutar hon mjölkas, man säger att hon går i sin.
En mjölkko hålls kontinuerligt gravid under sin korta levnad, och utveckar under åren av mjölkning ett betydligt större juver än vad som är naturligt. Ofta förekommer det infektioner som måste behandlas och de mekaniska mjölkmaskinerna skapar inte sällan sår på juvren. För at ge så mycket mjölk som möjligt är korna också framavlade vilket i sig innebär problem för individerna.
Visst får svenska kor ibland gå i hagar, men merparten av sina liv tillbringar de inomhus på hårda golv vilka ger skador på klövar och ben. I en undersökning av 5 000 kor uppvisade 72% sår på klövarna. I 5 % av fallen var dessa så allvarliga att korna var halta.
När livet är över, för en mjölkko vid 5-6 års ålder, är tacken för arbetet slakt. Mjölkindustrin meddelar på sina webbsidor stolt att det har hänt att en ko blivit hela tio år. Den naturliga livslängden för en ko är dock 18-20 år, så personligen tycker jag inte att de har så mycket att slå sig för bröstet för.
Drick inte mjölk. Den är för kalvarna. Du är ingen kalv. ”Men kalciumet då?” säger du. Prova något av de mjölkfria (och berikade) alternativ som finns: soja- ris- eller havremjölk. Gott, nyttigt och utan ett liv på sitt samvete
Källa till punkterna: Djurens Rätt
Veganista 
Lämna en kommentar