Intervju med Gary Yourofsky, del 1

(english version in comment field)

Född 1970 och utbildad journalist är Gary Yourofsky utan tvekan en av världens mest kända djurrättsaktivister och veganer.Arresterad 13 gånger för olika aktioner, som till exempel att släppa ut  1 500 minkar från en pälsfarm i Kanada, och belagd med inreseförbud i Storbritanien och Kanada satsar Gary Yourofsky idag på att informera och utbilda icke-veganer i vad det är man ger sitt stöd till genom att äta kött.  Rakt på sak, ärlig och underhållande har han fram till den 14 september 2012 gett 2,388 föreläsningar inför 60,000 människor på 178 skolor samt I 5 Israeliska städer.  Hans föreläsningar har översatts till 30 olika språk och har setts mer än 4 000 000 gånger på Youtube.

 

 Du har i stort sett vigt ditt liv åt att förespråka djurrätt och veganism; kan du se någon förändring I samhället jämfört med när du började?

Jag har sett mycket förändring under min gångna 16 åren inom veganismen. De flesta människor känner igen ordet “vegan” och har testat tofu, köttsubstitut eller sojamjölk. Vegansk mat finns nästan överallt nu för tiden. Men även om detta är ett enormt steg I positive riktning, så ligger antalet djur som torteras och mördas varje år obscent nog på flera miljarder. Så det finns ingen tid till firanden. Utvecklingen går inte snabbt nog för offren. Vi måste sluta samlas på Vegfester och djurrättskonferenser och knytkalas och sluta att skriva in djurrättsaktivister I Djurrättens Hall of Fame. Att befria djuren är en revolution, inte en social sammankomst., eller en prisutdelning, Du kan inte fira revolutionen förrän du faktiskt har GENOMFÖRT den.

Jag har hört att gnistan som tände din aktivism var din upplevelse på en cirkus där då såg plågade elefanter och dansande björnar.

Cirkusen är något som ständigt förvånar i det att tiden inte verkar hinna ikapp den. Hur gör vi en potentiell publik medveten om de övergrepp som pågår före, under och efter en föreställning för att till exempel få en elefant att snurra på snabeln?

Jag är också förbluffad over att cirkus – och djurförsök – fortfarande existerar.  Problemet är att djurrättsrörelsen inte fokuserar på utbildning. Den fokuserar på upptåg so matt klä ut sig, eller på att ha nakna kvinnor som svassar runt*. Det är inte utbildning och det informerar inte folk om vad som händer med djuren. När klädde någonsin Gandhi, Malcolm X eller Nelson Mandela ut sig, eller tog med sig en naken kvinna till ett protestmöte?

Jag har provat på hela spektrat av aktivism, från civil olydnad, intervjuer, direkt aktion, demonstrationer, annonsering, lobbying till brevskrivande. INGENTING är mer effektivt än att lära någon varför deras livsstil är skadlig, ologisk och grym, och vad som händer djuren i kulisserna

Vi måste fokusera på att bättra dem runt omkring oss. Vi måste komma in i klassrummen, kyrkorna, synagogerna och moskeerna, med mera och prata om alla typer av djurplågeri. Som jag sa tidigare, vi måste sluta samlas på VegFesterna, konferenserna och knytkalasen. Att befria djuren är en revolution, inte en social sammankomst.

Vi måste sluta predika för de redan frälsta, och vi måste definitivt sluta låta familjemedlemmar, kollegor och vänner komma undan så lätt också.

Vi måste också låta djurplågarna veta att det har konsekvenser att plåga djur, där den minsta är att de aldrig ska få ett ögonblicks lugn medan de åtnjuter en våldsamt livsstil. Så UTBILDA, UTBILDA, UTBILDA!

Cirkus Scott och elefanterna

Cirkus Scott är på turné i Sverige, och just nu på besök i Örebro. Med sig har man både elefanter och kameler. Att transportera runt djur på detta vis är ingalunda acceptabelt. Ingen kan i sin vildaste fantasi på allvar tro att dessa stora djur har något som helst utbyte av att göra konster i en cirkusmanege och göra konster för människor. Det står i strid med all form av värnande av djurrättigheter, och att en cirkus i detta århundarde kommer undan med detta utan vilda protester från potentiella besökare är häpnadsväckande. I kväll och imorgon kväll har, och kommer Djurens Rätt att finnas på plats för att protestera mot dessa övergrepp mot djuren.

I en tid när cirkusar som Cirkus Cirkör och Cirque de Solei gör succé över hela världen så borde en cirkus med vad som i grund och botten är vilda djur vara ett förlegat koncept som sedan länge begravts.

Jag har en minnesbild på näthinan som jag aldrig kommer att glömma. Våren 1986 var jag tillsammans med min mamma på besök i staden som på den tiden hette Leningrad. Ett besök på en rysk cirkus stod på dagordningen, och av alla uppenbara skäl valde vi det djurfria alternativet. Det fanns faktiskt ett sådant, men bara i teorin. I praktiken hade de även här lyckats klämma in förnedring av ett djur, och tro mig, det finns inte en enda underhållande sekund i att se en flodhäst klättra uppför en stege.

Men tillbaka till elefanten (utan att på något vis förminska kamelerna): man vet idag att elefanter känner både glädje och sorg. Vilken känsla tror ni är dominerade för en cirkuselefant?

Sedan 1902 har det i Europa fötts 400 elefanter i fångenskap i Europa. Det är inte många. Funderar ni på var de djur ni evetuellt går och tittar på kommer ifrån? Hur de har lärt sig sina konster? Här en bild på vad en liten elefant som ska tränas får gå igenom:

Hugg, slag och hot är hur man tränar en elefant sedan unga år. För att få dem att utföra förnedrande handlingar som till exempel detta:

Ingen människa med någon som helst medkänsla borde nedlåta sig till att stödja verksamhet som denna. Det handlar inte om tillgång och efterfrågan, utan om efterfrågan och tillgång. Om VI visar att vi inte accepterar detta kommer det inte längre att vara någon mening för cirkusar som Cirkus Scott att tvinga vare sig elefanter eller kameler att uppträda som de cirkusartister de aldrig bett om att få bli. Låt de människor som vill uppträda i manegen istället. De som valt själva.

Elefanter hör hemma här:

Säg ner till rörelser som Cirkus Scott!

Do you want to read this in some other language?

Use this: Google Translate