Tag Archives: veganism

Intervju med Karrel Christopher, del 1

16 Apr

Möt Karrel Christopher, konstnär, fotograf och vegan som vigt liv till att i både målaningar och fotografier visa djur som de individer med samma rätt till värdiga som vi mänskliga djur har. Hennes fotografier sprids vida omkring på nätet och väcker en nödvändig debatt kring hur vi behandlar de djur vi självsvåldigt dömt till att vara ”vår” mat, till skillnad från de vi väljer att ha som kompanjoner.

521765_505852796134306_1492567744_nDina bilder både inspirerar människor till veganism och får hårdnackade köttätare att flippa ur. Hur kom du på idén att kämpa för veganism genom bilder?

 Nå, Jag är inte säker på att “kämpa” är det rätta ordet. Jag vill tänka på det som att introducera människor för levande varelser som ofta är osedda. Jag vill tänka på det som att introducera människor för levande varelser som ofta är osedda, avslöja deras liv och uppmuntra till ett medkännande leverne. De senaste åren har jag haft förmånen att lära känna och fotografera många bondgårdsdjur. Min tidigare erfarenhet från att ha arbetar för en smådjursklinik (i nästan 10 år) fokuserade mest på hundar och katter.

Jag har också tillbringat många timmar med att observera vilda djur på zoo. Dessa erfarenheter har inspirerat mig som konstnär och fotograf. Men det jag lärt mig har varit chockerande och förändrat mitt liv.  Genom att få kontakt med dessa djur så har jag mer på djupet börja förstå de upprörande orättvisor som drabbar icke-mänskliga djur. Förra året gick jag från att vara vegetarian i 30 år till att bli vegan. Genom mina bilder vill jag öka människors förståelse för djurens upplevelse, karaktär och önskemål likaväl som deras unika skönhet. Många människor är fångade i stressiga, upptagna liv. De möter eller ger sällan eller aldrig en tanke till djur, annat än till sina egna ”husdjur”. Internet har blivit ett mäktigt och bekvämt sätt att nå nästan alla, så med mina bilder kan jag ta djuren till dem.

 Dina bilder är ibland som en spark i magen, I synnerhet när du kombinerar ett foto av ett levande och friskt djur med en scen från ett slakthus. Kan du beskriva lite hur du arbetar med dina bilder?

 Det inbegriper flera olika metoder och kombinerar principer från min grafiska konst, design, målning, teaterupplevelser och kanske viktigast av allt – intuition. Genom att studera mina egna bilder och gå igenom mina minnen av djuren känner jag att jag når en djupare känslomässig respons. Mina känslor av empati får min fanatsi att gå igång på ett andligt vis och jag frågar mig “Vad är det för ett slags liv för ett djur. Till det kommer några scenarier som jag inte har sett eller bevittnat – som de i industrifarmer och slakthus. Jag är tacksam för de bilder som andra fotografer och aktivister avslöjar denna obehagliga sanning. Dessa tillgångar tillsammans med ytterligare eftersökningar hjälper mig att klargöra de frågor jag vill rikta ljuset mot. Att välja de mest effektiva rubrikerna och texterna är också väldigt viktigt.

On-line möter människor ett överväldigande antal bilder så jag anstränger mig för att göra mina bilder så estetiskt fångande och komponerade som möjligt, 299320_2478153489173_295769747_näven när jag låter dem avslöja något väldigt obehagligt. Jag vill att människor ska stanna upp, titta och läsa. När jag desgnar en affisch så funderar jag på hur jag ska engagera betraktaren på ett personligt plan; ibland på ett mjukt sätt och I bland mer konfrontatoriskt

Slutgiltigt hoppas jag att jag hjälper mäniskor att se och känna djuren. Att de genom att erkänna dem som levande varelser – inte som handelsvaror – ska förstå att de icke-mänskliga djuren värderar sina liv lika högt som vi värderar våra.

Annonser

Jordens Herrar – slaveri, djurförtryck och våldets försvarare – presentation

21 Jan

Här kommer första posten i en kategori som jag tänkt starta enda sedan den första boken om höll den fösta boken om kött- och mjölkindustrin i min hand. Sedan dess har jag nästan drunknat i böcker om djurrätt, veganism och spännande kokböcker. Jag har knappt vetat var jag skulle börja, men nu har jag bestämt mig för att börja med den bok som låg i min brevlåda idag: Jordens Herrar – slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund.

Detta är ingen recension av boken, jag har inte hunnit läsa den än utan kommer att återkomma till den; ville mest bara introducera både boken och min nya bloggkategori.

Pelle Strindlunds utgångspunkt är att dagens djurhantering har klara likheter med gamla tiders slavhandel, och precis som man en gång rättfärdigade slaveriet med att det var en nödvändighet, moraliskt riktigt och av Gud inrättat, så motiverar man idag exploateringen av djuren inom kött-och mjölkproduktionen samt underhållningsindustrin (cirkusar, djurparker, delfinarier t.ex)

Två recensioner finns på bokens baksida, den första av Maria Küchen och publicerad i Amelia, och den låter så här:

”Strindlund lever inte på minsta vis upp till fördomarna om aktivistveganer: han är lågmäld, vänlig, saklig och ytterst påläst. Hans bok har lovsjungits även av dem som inte håller med honom i sak”

Att Küchen inte förväntar sig att han ska vara vänlig antyder i allafall i mina ögon att hon tillhör dem som inte håller med oss i sak.

Den andra recensionen är skriven av Göran Greider, publicerad i Aftonbladet och låter istället så här:

”…denna välargumenterade men fruktansvärda stridsskrift. Sanningarna Strindlund matar mig med är större än jag förmår svälja. Men jag hoppas att Jordens Herrar framöver ska dingla som ett uttaget hjärta i varenda bokhandelsfönster”.

Nu är det min tur att läsa den, och jag ser fram emot en intressant stund med boken. Jag återkommer i ämnet när den är avklarad.

bild

Only in America!

24 Sep

Tack vare att jag prenumererar på en väldigt intressant vegansk blogg; Our Hen House, upptäckte jag Honey LaBronx.

Mat-Tina, Alexandra Zazzi, Plura och Per Morberg (och deras läskiga kötträtter) i all ära, men varför har inte vi någon vegansk dragqueen som lagar mat i Sverige?

Jag upphör aldrig att fascineras av alla olika uttryck förespråkandet av veganism tar sig, och jag tycker det är så fantastiskt att humorn kommer in i det på så många olika sätt (se gärna klippen med Katya Lidsky som jag intervjuat), i synnerhet som köttätare så gärna vill oss BARA som allvarliga moralister (jag har själv en tendens att bli en allvarlig moralist, men oavsett vad mina belackare inbillar sig finns det en plats för mig också 😛 ).

Titta på klippet, få ett gott skratt och laga tjejernas Grönkålssallad!

Ps. En ”cup” som de använder som mått är här en amerikansk ”cup” och motsvarar 2,4 dl.  En engelsk ”cup” är 2.8 dl

Ps igen. Jag kommer att återkomma till ”Our Hen House” då jag hoppas få intervjua dessa tjejer. Vem vet, kanske lyckas jag övertala Honey LaBronx också?!

 

Vegetarisk dag på sjukhus

15 Sep

En rad forskare, läkare och andra insatta personer skrev i onsdags (den 12 september) en debattartikel om nödvändigheten av en köttfri dag i veckan på landets sjukhus. Så vitt jag uppfattat det har debatten om detta inte nått utanför denna sidas kommentatorsfält. Där är det glädjande många som håller med, men fortfarande alldeles för få. Det är också ledsamt att frågan inte verkar nå ut i samhället i stort. Det är få områden som är så minerade som att ifrågasätta folks köttkonsumtion. Då hålls ”det fria valet” upp som en vackert vajande fana representerande i stort sett frihet. Att föreslå att någon ska sluta äta kött, ens för en dag i veckan upplevs som djupt kränkande.

Tänk om en rökare skulle hävda samma sak? Förstå det hån och hat den individen skulle mötas av. Alla anklagelser som skulle hagla. ”Tänk på alla astmatiker!” ”Tänk på barnen!” ”Tänk på din egen hälsa!”

Det är ”förbjudet” att använda dessa argument i debatten kring köttet. Egentligen behöver man det inte heller, för argumenten mot köttkonsumtion är mycket, mycket tyngre. Nämnda forskare tar upp några av dessa, men eftersom debattartiklar av detta slag brukar avfärdas med ”jag orkar inte läsa allt det där”, så ska jag enkelt och lättfattligt spalta upp det för er:

Cirka 70 procent av världens jordbruksmark används till foderproduktion och bete.

Samtidigt så lever närmare en miljard människor under svältgränsen. Inser ni vad man skulle kunna göra med denna mark och den inte användes till bete och foderproduktion. Faktum är att svält skulle kunna förpassas till historien om marken användes till produktion av spannmål för mänsklig konsumtion.

Avskaffa världssvälten. Smaka på den. Är inte det vad alla med någon som helst empati vill?

Betesmarker används dock ironiskt nog ofta som ett argument MOT veganism. ”Har vi inga djur så kommer värdefulla områden att växa igen”. Veganism handlar inte om att avskaffa djur, varken nötdjur eller några andra. Det handlar om att ge dem rätten att existera för sin egen skull. Inte vår. Utan den vansinniga industriella köttproduktion som existerar idag så finns det plats för oss alla. För många betesdjur kan dock även skada miljön, som på bilden nedan.

En annan ”vara” som stora delar av världen ständigt lider brist på, och som så småningom kommer att drabba även oss är vatten.

För att producera ett kilo nötkött krävs 15 000 liter vatten. Ett kilo vete använder 1 300 liter vatten. Här i Sverige kom vi under 2011 upp i cirka 86 kilo per person och år. Då köttkonsumtionen i huvudsak är fördelad mellan fågel och nötkött har jag just nu svårt att exakt ge siffror på ur mycket vatten som kräves, men om vi ponerar att det är 50/50 så skulle det innebära att vi gör av med 735 000 vatten per person och år på nötköttsproduktion bara det är för mycket.

Till detta kommer det fruktansvärda lidande som är involverat i all form av köttproduktion, oavsett vilken art djuret hör till. Det talas om den humana svenska slakten. Den existerar inte. Slakt inbegriper ångest, smärta och förnedring för det djur som står i slaktlinjen och väntar på att dö. Det finns inget sätt att komma runt det.

To read in another language:  http://translate.google.com/