Tag Archives: kilo

Den Blåfenade tonfisken

8 Jan

Att äta tonfisk är något många ser som en absolut självklarhet, antingen på en godare smörgås, i sallad eller tillsammans med pastan.

Tyvärr för man säga.

För ett antal år sedan upprördes vi över att delfiner fångades, dog och också hamnade i de små konservburkarna. Ingen vill ju äta Flipper.

 

Men det är dags att uppröras igen. För tonfiskens skull.

Den i särklass mest bekanta, och den som används till till exempel sushi, är den blåfenade tonfisken, och det är den vi ska uppröras över. Den är nämligen akut utrotningshotad.

tonfisk_blue

Arten finns i östra och västra Atlanten, samt i Nordsjön där den går ända upp till Lofoten. Den har även påträffats i södra Öresund och södra Östersjön. På 1940-50 talet var tonfisken vanlig längs den svenska västkusten. Dock inte nu längre. Den finns även i Medelhavet och Svarta Havet och även om den inte är en Stilla Havsfisk finns den nu där sedan japanerna har börjat odla den. Den odlade tonfisken fångas in innan den är vuxen och sedan får den växa till sig i fångenskap.

 

Den blåfenade tonfisken är en av de största havsfiskarna och kan uppnå en längd på tre meter och en vikt på upp till 600 kilo, och den håller som sagt på att försvinna genom rovfiske. Nedanstående postades i ämnet av Världsnaturfonden alldeles innan nyår:

 

Den blåfenade tonfisken (Thunnus thynnus) är en av de fiskarter som är utrotningshotad på grund av konsumtionsfisket. En enda tonfisk kan säljas för över en miljon kronor på fiskauktion i Japan, vilket resulterat i ett kraftigt överfiske av arten. En oförmåga hos den Internationella kommissionen för bevarande av de atlantiska tonfiskarna (ICCAT) att agera ansvarsfullt i förvaltningen av blåfenad tonfisk har resulterat i en hotad situation för blåfenad tonfisk.

 

ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) är det huvudsakliga organ som ansvarar för förvaltningen av blåfenad tonfisk. Uppdraget bildades 1969 som ett svar på farhågor om att populationerna för blåfenad tonfisk skulle krascha. Trots att ICCAT har funnits över 40 år har populationerna fortsatt att minska. Detta beror på administrativa problem som orsakas av ICCAT och de nationella regeringarna.

Det är därför glädjande att ICCAT, vid det 18e ICAAT mötet i november 2012, beslutade att följa rekommendationerna från den vetenskapliga kommittén. Det blev ingen ökning av Atlantens kvoter för blåfenad tonfisk till ohållbara nivåer, utan parterna enades om årliga fiskekvoter på 13 500 ton för 2013.

”Vi uppmuntrar beslutsfattarna att fortsätta att lyssna på vetenskapen i framtiden. Först då kommer östra Atlanten och Medelhavets bestånd av blåfenad tonfisk ha en chans att återhämta sig helt” säger Dr Sergi Tudela, chef för fiske, WWF Medelhavsområdet.

WWF har ett decennium långt engagemang i kampen för att undvika en kollaps av blåfenad tonfisk. Samarbete med forskare, beslutsfattare och fiskeindustrin har nu resulterat i en vändning och förhindrat en annalkande katastrof för arten.

WWFs uppmaning är:

Sälj inte, köp inte, servera inte och ät inte blåfenad tonfisk!”tuna

 

Som synes så har antalet blåfenad tonfisk fortsatt att minska trots att den varit föremål för bevakning. Men det är kanske inte så konstigt om man tar 2008 som exempel:

Marinbiologer slår fast att en total fångst på 15 000 ton tonfisk under säsongen möjligen kan vara hållbart, men att det allra bästa är att inte ta upp mer än 10 000 ton får att tillåta den att återhämta sig.

Den internationella kvoten sattes till 29 500 ton och i slutänden fiskades 61 000 ton.

Finns det något hopp för den blåfenade tonfisken? I en tid när sushi blir mer och mer populärt borde det vara självklart att det inte är tonfisk i den.

Annonser

”Jag bryr mig inte om djur, jag bryr mig om människor”

31 Jul

Jag har funderat en tid på detta med människors argument för att INTE engagera sig i djursvälbefinnande. När jag dessutom tänker på de påhopp man kan få för ATT man gör det, då blir jag förbannad.

Ett argument som nyligen dykt upp är ”jag är humanist, inte djurist”. Maken till dumhet!  Det finns en hel del jag skulle vilja ha svar på från människor som resonerar så. Det första är: på vilket som helst vis står det i motsatsförhållande att värna om både djur och människors välbefinnande?

Naturligtvis finns inget sådant motsatsförhållande, snarare tvärtom. På vilket vis höjer det livskvaliteten för denna typ av människor att andra varelser plågas? Det som på samma gång är både komiskt, upprörande och tragiskt ä att det är sällan är de som arbetar praktiskt för andra människor som ondgör sig över att det finns de av oss som engagerar oss för djur. Tvärtom här också. De som arbetar solidariskt och praktiskt ser hur allt hänger ihop.

Arbetar du för tredje världen så vet du med största sannolikhet att västvärldens hejdlösa köttkonsumtion, till exempel, bidrar till att stjäla resurser som skulle kunna gå till de som inget har. I dagsläget förvandlas vad som skulle kunna vara odlingsmark till betesmark för köttdjur.

Dessa kräver enormt mycket mer för att hamna på din tallrik än vad t.ex spannmål gör. Hur? Ja, ta bara den mäng vatten som krävs för att framställa ett kilo kött jämfört med vad som krävs för att framställa ett kilo spannmål. Ett exempel är nötkött kontra sojabönor. För att framställa ett halvt kilo nötkött krävs             9 463 liter vatten. För att framställa ett halvt kilo soja krävs 946 lite vatten. Tror dessa som ”inte bryr sig om djur, utan människor” att vi alla lever i ett vacuum, eller är detta något som påverkar oss alla, detta slöseri med vatten?

För att inte tala om allt det spannmål som går åt till köttindustrin. Det skulle kunna hamna på tallrikarna hos de människor ni påstår att ni bryr er om.

Här brukar ett annat argument dyka upp ”Men du som tycker om djur, blir världen som du vill ha den, då kommer det ju inte att finnas några kossor och annat kvar. För här utgår man kallt från att om människor inte får exploatera djur, då har de inget existensberättigande. Lite som när man i Alliansens Sverige inte har ett existensberättigande om man inte är frisk, produktiv och har ett hyfsat högavlönat jobb. Men oroa er inte för det. Djur har en rätt till liv för sin egen skull, och precis som ni inte existerar för er chefs skull så existerar inte djuren för vår. De kommer att bli kvar.

Den köttkonsumtion som idag existerar ligger också bakom en lång rad sjukdomar som borde oroa dessa människorvänner. Det är fetma, det är cancersjukdomar, det är hjärtsjukdomar och mycket annat. Ironiskt nog sjukdomar som är mycket ovanliga i länder och kulturer där man har en mer plantbaserad kost. Ser nästan ut som ett samband, eller vad säger ni?

Sist men inte minst skulle jag vilja veta vad de som vägrar göra det minsta lilla för djurs välbefinnande gör för andra människor. Det är nämligen så att de ofta vägrar svara på den frågan. ”Det behöver inte jag redovisa för dig!!” blir svaret. Jaså, varför inte? Jag har precis redovisat för dig hur jag tänker, vad jag gör och varför.

Förklaringen, misstänker jag, är att de inte gör ett skit. Kanske skickar de pliktskyldigast iväg ett bidrag i månaden till Rädda Barnen eller dylikt. Absolut inte något att förakta, men knappast skäl till att framhålla sig själv som den stora människovännen. Det lustiga är att jag nämligen har sett en betydligt större solidaritet med utsatta människor, både inom och utanför det land man lever i, hos de som engagerar sig för djur än hos de som påstår att de främst är ”människovänner” eller vad man ska kalla dem för.

Förklaringen är den att antingen är man solidarisk eller empatisk, eller så är man det inte. Och är man det, då omfattar det en vilja att lindra allt lidande. Man blundar inte för det ena för att åtgärda det andra. Visst, man kan ha en huvudfråga man brinner för, men det innebär inte att man struntar i något annat..

Ps. Jag har här inte tagit upp vare sig pälsuppfödning eller djurförsök, vilka är två likaledes oacceptabla företeelser. Men det pågår trots allt ett aktivt motstånd mot djurförsök, och ingen med ens en halv hjärncells funktion skulle komma på idén att påstå att päls är något någon behöver.