Tag Archives: hotad

Den Blåfenade tonfisken

8 Jan

Att äta tonfisk är något många ser som en absolut självklarhet, antingen på en godare smörgås, i sallad eller tillsammans med pastan.

Tyvärr för man säga.

För ett antal år sedan upprördes vi över att delfiner fångades, dog och också hamnade i de små konservburkarna. Ingen vill ju äta Flipper.

 

Men det är dags att uppröras igen. För tonfiskens skull.

Den i särklass mest bekanta, och den som används till till exempel sushi, är den blåfenade tonfisken, och det är den vi ska uppröras över. Den är nämligen akut utrotningshotad.

tonfisk_blue

Arten finns i östra och västra Atlanten, samt i Nordsjön där den går ända upp till Lofoten. Den har även påträffats i södra Öresund och södra Östersjön. På 1940-50 talet var tonfisken vanlig längs den svenska västkusten. Dock inte nu längre. Den finns även i Medelhavet och Svarta Havet och även om den inte är en Stilla Havsfisk finns den nu där sedan japanerna har börjat odla den. Den odlade tonfisken fångas in innan den är vuxen och sedan får den växa till sig i fångenskap.

 

Den blåfenade tonfisken är en av de största havsfiskarna och kan uppnå en längd på tre meter och en vikt på upp till 600 kilo, och den håller som sagt på att försvinna genom rovfiske. Nedanstående postades i ämnet av Världsnaturfonden alldeles innan nyår:

 

Den blåfenade tonfisken (Thunnus thynnus) är en av de fiskarter som är utrotningshotad på grund av konsumtionsfisket. En enda tonfisk kan säljas för över en miljon kronor på fiskauktion i Japan, vilket resulterat i ett kraftigt överfiske av arten. En oförmåga hos den Internationella kommissionen för bevarande av de atlantiska tonfiskarna (ICCAT) att agera ansvarsfullt i förvaltningen av blåfenad tonfisk har resulterat i en hotad situation för blåfenad tonfisk.

 

ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) är det huvudsakliga organ som ansvarar för förvaltningen av blåfenad tonfisk. Uppdraget bildades 1969 som ett svar på farhågor om att populationerna för blåfenad tonfisk skulle krascha. Trots att ICCAT har funnits över 40 år har populationerna fortsatt att minska. Detta beror på administrativa problem som orsakas av ICCAT och de nationella regeringarna.

Det är därför glädjande att ICCAT, vid det 18e ICAAT mötet i november 2012, beslutade att följa rekommendationerna från den vetenskapliga kommittén. Det blev ingen ökning av Atlantens kvoter för blåfenad tonfisk till ohållbara nivåer, utan parterna enades om årliga fiskekvoter på 13 500 ton för 2013.

”Vi uppmuntrar beslutsfattarna att fortsätta att lyssna på vetenskapen i framtiden. Först då kommer östra Atlanten och Medelhavets bestånd av blåfenad tonfisk ha en chans att återhämta sig helt” säger Dr Sergi Tudela, chef för fiske, WWF Medelhavsområdet.

WWF har ett decennium långt engagemang i kampen för att undvika en kollaps av blåfenad tonfisk. Samarbete med forskare, beslutsfattare och fiskeindustrin har nu resulterat i en vändning och förhindrat en annalkande katastrof för arten.

WWFs uppmaning är:

Sälj inte, köp inte, servera inte och ät inte blåfenad tonfisk!”tuna

 

Som synes så har antalet blåfenad tonfisk fortsatt att minska trots att den varit föremål för bevakning. Men det är kanske inte så konstigt om man tar 2008 som exempel:

Marinbiologer slår fast att en total fångst på 15 000 ton tonfisk under säsongen möjligen kan vara hållbart, men att det allra bästa är att inte ta upp mer än 10 000 ton får att tillåta den att återhämta sig.

Den internationella kvoten sattes till 29 500 ton och i slutänden fiskades 61 000 ton.

Finns det något hopp för den blåfenade tonfisken? I en tid när sushi blir mer och mer populärt borde det vara självklart att det inte är tonfisk i den.

Annonser

Hotade noshörningar

24 Okt

Är man intresserad av att fortfarande se vilda djur i sin naturliga miljö, oavsett om det så bara är på bild eller tv, så har detta varit en deprimerande dag.Kanske har ni redan sett det nedslående inslaget på nyheterna om  Sydafrikas noshörningar. Om inte så kan ni se och läsa om det här

Hittills i år har 455 noshörningar fallit offer för tjuvskyttars kulor. Fler än vid samma tidpunkt förra året, och man beräknar att cirka 600 kommer att ha förlorat sina liv innan året är över. Och för vad? För att ingå i så kallad ”traditionell” medicin. Merparten av den illegala handel som är följden av utrotningskriget mot noshörningar hamnar i Kina och Vietnam där det förmodas bota allt från simpla förkylningar till cancer. Detta är naturligtvis inte sant. Föreställningen om hornens helande/läkande förmåga är inget annat än vanföreställning baserat på tusentals år av vanföreställning. Detta är något bisarrt, för åtminstone Kina är på många områden att räkna som ett högteknologiskt land. OM det vore så att noshörningshornen fyllde någon som helst reell funktion för någon annan än noshörningen själv, så borde Kina ha förmågan att kapaciteten att framställa detta ämne på konstgjord väg. Noshörningshorn används också som handtag till knivar i till exempel Jemen.

Noshörningen har funnits på jorden i 60 miljoner år. För cirka 20 miljoner år sedan fanns 30 olika noshörningsarter. Idag finns det fem arter kvar, varav samtliga är utrotningshotade. Den största av dessa arter är Trubbnoshörningen, som har sitt kärnområde i just Sydafrika. Idag finns det 20 000 Trubbnoshörningar, och än så länge föds det fler än vad som skjuts, men om tjuvjakten fortsätter i den omfattning det handlar om idag så kommer stammen snart att minska för att slutligen gå samma öde som Spetsnoshörningen har gjort i Västafrika, där den förra året bekräftades utrotad.

Det finns idag totalt 4 800 Spetsnoshörningar kvar och WWF (Världsnaturfonden) arbetar med bevarandeprojekt i Kenya, Namibia, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. För inte fullt 100 år sedan fanns Spetsnoshörningen, även känd som svart noshörning, spridd över merparten av Afrika. Detta faktum borde göra det tydligt hur snabbt det kan gå att utplåna en art från jordens yta.

Den i särklass mest hotade noshörningen är Javanoshörningen. På just Java beräknas det idag finnas cirka 50 stycken kvar. De hade tidigare ”sällskap” av tio stycken djur i Vietnamn, men där förklarades Javanoshörningen förra året för utrotad.

Sumatranoshörningen är inte bara hotad av tjuvjakt, utan även av avverkning av de skogar den lever i. Om livsbetingelserna för en djurart utplånas, så kan den inte längre finnas kvar. För att Sumatranoshörningen ska överleva krävs alltså inte bara hårdare tag mot tjuvjakt och den illegala handeln med noshörningshorn, utan det krävs också stora insatser för att skydda de skogar som utgör dess hem. Sumatranoshörningen är också den minsta av de fem arterna.

Den Indiska noshörningen är den som inger mest hopp. Från 1975 fram till 2011 ökade beståndet från 600 djur till 2 900 individer. Det innebär dock inte att arbetet är över. Många av utrotningshotade djur överhuvudtaget framlever sina liv i länder och på plaster där befolkningen ofta är fattig och kan manipuleras av skrupulösa upphandlare att jaga dessa djur för att tjäna pengar de väl behöver. Därför måste lokalbefolkningen utbildas och förstå värdet av att dessa djur finns kvar. Uppenbarligen har man lyckats bättre med detta arbete i Indien än på andra platser där noshörningen hör hemma. Den Indiska noshörningen finns förutom i Indien även i Nepal, där WWF har ett nära samarbete med lokala organisationer för att bevara den.

Det som är extra upprörande är att reaktionerna mot att dessa djur ständigt hotade av utrotning inte är större i Västvärlden än vad den faktiskt är. Här har vi på ett helt annat sätt ”råd” att engagera oss i frågor som denna än vad man har i länder där livet kan vara en kamp för att överleva nästa dag. Begriper inte folk att ett utrotat djur ALDRIG kommer tillbaka? Vad är det man tror? Att man ska gå till ett ur alla aspekter förhatligt zoo och betrakta dessa djur i en helt onaturlig miljö. Detta är INTE lösningen!

En lösning är däremot att till exempel stötta WWF i deras ytterst värdefulla arbeten med bevarandeprogram på plats. Stötta dem genom att till exempel bli ”fadder”.

Men vad har detta med veganism att göra, kanske ni tänker? I en värld som övergått till veganism skulle aldrig djurprodukter som till exempel handel med noshörningshorn aldrig förekomma.