Intervju med Sasha Boojor – djurrättsaktivist bakom 269-rörelsen

”…the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?” / Jeremy Bentham

 

 För ett par veckor sedan skrev jag inlägget ”Till minne av kalv 269” (kan läsas längre ned i bloggen), där jag berättade om de tre israeliska djurrättsaktivister som för att rikta uppmärksamheten mot hur djuren behandlas av köttindustrin lät brännmärka sig själva på Rabbin torget i Tel Aviv. Numret som brändes in var det samma som bars av en kalv de mött i en av Israels djurfabriker, nummer 269. Nedan följer en intervju med Sasha Boojor, en av de tre aktivisterna

 

 Kan du berätta lite om bakgrunden, hur träffade ni kalv 269?

Hon hade ett väldigt unikt utseende och var väldigt livlig. Vi såg många fotograferade kalvar, men så snart jag såg henne så visste jag att hon var den jag letat efter och jag tror att Tamir (fotografen) kände på samma sätt. Så fort vi kom fram till hennes inhägnad levde hon upp och det enda hon kunde tänka på var att få så mycket tillgivenhet och värme som möjligt från oss. Det är så sorgligt att något så grundläggande som den kärlek och omvårdnad de skulle få från sina mammor är fullkomligt berövat dem.

Som du vet så placeras kalvarna, efter att de skilts från sina mammor, i inhängnader som precis motsvarar deras kroppsstorlek. De har ingen möjlighet att interagera med varandra och ge uttryck för sina naturliga impulser som att leka eller bli omvårdade av sina mödrar eller resten av hjorden, vilket de skulle få om mänskligheten inte hade en sådan övermäktigt behov av att stjäla deras mjölk.

Hur fick ni idén att brännmärka er själva, och vilken typ av reaktioner har ni fått i Israel?

 Ärligt talat så minns jag inte riktigt när jag först fick den här idén, bara att den har rullat runt i mitt huvud i flera år, men jag har aldrig känt att jag kunnat nå tillräckligt många människor för att en kampanj som denna ska ge något.

Jag antar att det var efter att jag sett hur lågt djurrättsrörelsen sjunkit här (i Israel) och att det enda man brydde sig om var när nästa möte skulle äga rum och vilken mat som skulle serveras. Jag visste bara att detta var det enda jag kunde komma på som skulle kunna organisera en relativt liten grupp och som, om det var framgångsrikt skulle kunna inspirera till förändring både inom och utanför djurrättsrörelsen här i Israel så väl som i resten av världen.

Tyvärr är det så att trots att det finns många veganer här i Israel, så kunde de flesta kunde inte bry sig mindre om vad vi gjorde, de är för självupptagna för att bry sig. Jag har även anklagats för att exploatera kalven för att jag vägrade köpa fri den från farmen

Jag försöker förklara att det inte handlar om ett enda liv, utan om dem alla, och att ge pengar till samma människor som våldförde sig på hennes mamma och slutligen kommer att slakta henne och hennes systrar och bröder är lika vettigt som att gå in i en djuraffär, köpa alla djuren och tro att man därigenom bidrar till någon positiv förändring av den här vridna verkligheten

Jag övertygade inte direkt någon av dem, kanske för att de helt enkelt inte brydde sig tillräckligt om den här frågan till att börja med, och mest ville stilla sina dåliga samveten för att de inte gör tillräckligt för att hjälpa utan mest lever en egoistisk och självupptagen livsstil. Jag föraktar trenden med livsstils veganism, den rörelsen är rutten allt igenom och om det inte händer något drastiskt så har jag ingen större förhoppning om någon reell förändring av den här världen

Det finns en rörelse som just nu sprider sig bland veganer och djurrättsaktivister världen over, där ett stort antal människor kommer att tatuera in numret 269 på sina kroppar. Tror du det kommer att ha en enande effekt på oss veganer eller arbetar med djurrätt, eller hur tror du att fenomenet som sådant kommer att fungera?

Vi har mottagit så mycket positiv feedback från så många hängivna djurrättsaktivister över hela världen! Det är riktigt inspirerande och jag hoppas verkligen att den 1 november kommer att bli en vändpunkt för vår rörelse och att det kommer att inspirera många fler att agera på ett sådant sätt att det verkligen gör klart för folk att det är en förintelse som pågår runt omkring oss och att passivitet inte längre kommer att tolereras.

Hur ser det ut för djurrättsrörelsen och den veganska “scenen” i Israel?

 Till största delen handlar det om olika livsstilsevenemang och sociala sammankomster. Det är i stort sett omöjligt att få folk att hjälpa till med något riktigt arbete om det inte inkluderar mat och en chans att umgås. Det gör en lite illamående, jag har varit aktiv i över ett decennium, och det har aldrig tidigare varit så här illa, och jag ser 
inget riktigt hopp för rörelsen här då det verkar bli värre och värre för varje år som går.

Har du någon vision av hur du tror att veganism och djurrätt kommer att utvecklas under kommande år?

Såvida inte något inträffar som tvingar folk att vakna, så ser jag inte någon positive framtid för den här rörelsen. För varje dag som går ökar det antal djur som slaktas drastiskt, och med den ekonomiska tillväxt som sker i utvecklingsländerna med den parallella effekten av en ökande köttkonsumtion i de länderna kan vi bara förvänta oss att förintelsen kommer att växa. Det är viktigt att notera att 97 av varje 100 människor som föds på jorden, föds i utvecklingsländerna, och om vi inte vaknar upp och börjar ta ansvar för djurens välbefinnande så ser jag ingen positiv framtid för djuren.