Arkiv | Veganism och djurrätt RSS feed for this section

Djur är aldrig leksaker, accessoarer eller ”tillfälliga”

20 Okt

Man ska inte behöva vara vegan för att komma till insikt om att djur inte är leksaker eller accessoarer. Dock kan man ibland få känslan av att det är ett krav, att folk tror att djur är tillfälliga leksaker vet varenda katthemsvoluntär och varenda veterinär som på regelbunden basis får avliva fullt friska djur som någon idiot inte förmår begripa är ett åtagande för hela det djurets liv.

Man ser också detta på websidor som till exempel Blocket där djur säljs som ägodelar för en spottstyver (Och nej. Ett djur är inte en ägodel. Det är en vän, en partner* och en kompanjon som du åter dig att vårda och sörja för till den dag dess liv är över. Är du inte beredd på detta ska du inte ha något djur.) Det är förändrades levnadsförhållanden (Intresseklubben antecknar. Att din sambo drog tar inte bort ditt ansvar), allergier (något jag är övertygad om är den mest använda lögnen. Om folk vore lika dj-la allergiska som man får intrycket av när man läser dessa annonser så skulle vi ha ett allvarligt problem i detta land. ) coh mycket annat. Ingen har dock ryggrad nog att skriva ”Jag är en sanslöst oansvarig och lat människa som inte riktigt begrep vad det innebar att ha djur. Hjälp.” Den personen skulle jag till och med kunna känna ett visst mått av respekt för. Självinsikt är ofta början på en förbättring.

Folk, däremot som skaffar djur, gör sig av med dem, skaffar djur, gör sig av med dem osv ska inte förvänta sig någon. Respekt alltså.

Men för att komma till poängen: tyvärr går det trend i djur. För ett par år sedan såg vi varenda fullkomligt meningslös ”kändis” släpa runt med understimulerade småhundar i handväskorna, och icke-tänkande människor världen över hakade på. Nu är det dags igen: den fullkomligt menigslösa och begåvningsbefriade Kim Kardashian (som iofs lyckats få massvis med människor att följa sin direkt intelligensbefriade realityshow) har fått för sig att hon ska ha katt. Men inte vilken katt som helst.

Hos ska ha en ”tea cup persian”. Detta är tyvärr inte en perserkatt med tillhörande tekopp, det är en perser som avlats för at vara avsevärt mycket mindre än sina släktingar. Avel på detta sätt, för att modifiera ett djur, är naturligtvis inte mer acceptabelt än om man skulle börja avla människor med två näsor. Tyvärr finns det alltid en ”svans” av wannabees som inbillar sig att människor som Kim Kardashian är något att se upp till (det är hon inte), och därför kommer att skaffa likadana katter. Det i sin tur kommer att leda till att massvis av dessa kattungar avlas fram under förhållanden som är under all kritik. Vi har hört talas om ”puppy mills” (valpfabriker), nu banar detta väg för kittymills. Läs gärna mer på Catster

När du skaffar katt, skaffa då inte en raskatt som avlats med vissa onaturliga egenskaper: extremt stora ögon, så platta nosar så de knappt kan andas eller några andra artificiella egenskaper. Ge hem åt en hittekatt. Om detta av någon anledning inte passar, skaffa åtminstone en helt vanlig bondkatt som inte modifierats för att få egenskaper den aldrig skulle ha haft till att börja med.

 

Teacup persian: visst, riktigt toksöt, men ändock framavlad. Det bästa sättet att avla fram onaturligt små katter är inavel. O det är ok för djur så måste det ju även vara ok för människor att skaffa barn med sina syskon eller föräldrar?Jag slår vad om att ni förfärat utbrister ”Nej!” inför en sådan tanke. Det är bra i så fall, då är ni inte helt vrickade. Nu fråga er varför det skulle vara ok att tvinga djur att skaffa barn med sina föräldrar eller syskon.

 

* Ang uttrycket ”partner” om djur här ovan så ska inte det ses som någon som helst acceptans av pervon som tror att ett djur kan ha, vad ska vi säga,  sexuella ”känslor” för en människa. Sådana relationer existerar bara i fantasin hos sjuka människor. När de omsätts i verkligheten handlar det aldrig om något annat än djurplågeri och svåra övergrepp på djur. ”Partner” här är hämtat från det engelska ”companion” då man i vegan- och djurrättskretsar refererar till djur som lever med människor som ”animal companions” vilket anses vara ett mer respektfullt uttryck än pets/husdjur.

Annonser

Varför vegan?

16 Okt

Jag har länge tänkt att jag ska göra denna post, men nu känns det extra aktuellt då jag fick förslaget att lägga min blogg till ”Hitta Recepts” blogglista. Och visst, absolut. Som vegan äter man. Och man äter gott, enligt min mening mycket godare än man äter som köttätare (och jag har erfarenhet av båda).

Men veganismen ska inte ses som en diet. Det är ett etiskt och moraliskt ställningstagande, baserat på övertygelsen att djur har samma rätt till liv, samma rätt att leva utan smärta eller plåga och samma rätt att få sina specifika behov egenskaper och personligheter respekterade som en människa. Detta ställningstagande är ovillkorligt. Man kan naturligtvis äta vegansk kost utan denna övertygelse, men man är inte vegan.

Vad kan en vegan då äta? Allt. Vi bara plockar bort de beståndsdelar som kommer från djur, och här inkluderas ägg, mjölk, smör och honung. För allt det en köttätare tror sig komma att sakna går att ersätta med något annat, något bättre och något som är humant på riktigt. Man stöter ibland på de som yrar om human slakt, och att de minsann ”träffat en ko” som haft det bra. Typ. Men det är snicksnack. Det finns inget som heter human slakt. Död är död, den sker våldsamt den sker i skräck och i smärta. Och de som drabbas är varelser som är lika förmögna att känna smärta, skräck, sorg och dödsångest som du och jag.

Så inga djur i maten.

Här stöter man ibland på ”the smartasses” som påpekar att plantor också har känslor. Nej, det har de faktiskt inte. Man vet idag att plantor har en viss förnimmelse. Vad de inte har är ett centralt nervsystem eller en hjärna. Så, nu har vi lagt den punkten bakom oss.

”Jag väljer att bry mig om människor istället!” Ofta sagt med ett indignerat tonfall som antyder att personen egentligen skiter i andra, och han eller hon vet att du vet det. Men det är toppen. Ytterligare en anledning att bli vegan. Det är nämligen så här, att om inte den vansinniga köttindustrin existerade och använde så hämningslöst mycket mark, 70 procent av all odlingsbar mark används för djurfoder, så skulle vi kunna mätta hela världen. Varje dag.

Till det kommer av den avverkning av regnskogar som sker så var det upp till för några år sedan även där 70 procent som användes till betesmark. Det har knappast blivit mindre.

Vi har det faktum att ett kilo nötkött kräver 15 000 liter i sin framställning. Ett kilo spannmål kräver 1 300 liter. Vattenbrist, någon?

Till det kommer ytterligare ett faktum: djurindustrin är en av de främsta bovarna i den globala miljökatastrofen vi står inför.

Och så det som tål att upprepas: det fruktansvärda lidande som varelser med samma rätt till liv som vi utsätts för.

”Så du vill inte att det ska finnas några djur kvar då???” Djur existerar inte för att utnyttjas och förbrukas av oss. Deras liv har sitt eget värde. Precis som vi. Så visst vill jag att det ska finnas djur kvar. De ska bara inte kränkas och plågas som idag.

Så 😉 Nu får ni gärna prova på ”mina” veganska recept. Det är gott!

 

Inget försvar för djurparker

16 Okt

Idag kan vi läsa om ett väldigt konkret exempel i tidningen som väl illustrerar en av alla de anledningar till varför vi inte ska ha några djurparker. Ölands Zoo, som säkerligen tar emot mängder barnfamiljer under sommarmånaderna bevisar att de inte har något större intresse för djuren. Det handlar om profit. Det är dags att vi inser att djur inte existerar för vår underhållning, och att hålla vilda djur i burar för allmänt begapande borde var och en visa sin avsky för. Utan tvekan kommer det att höjas röster till denna djurparks försvar, ”det var en engångsföreteelse”, ”det hade en naturlig förklaring” eller helt enkelt ”de ljuger”.

Även om jag inte kan ta på mig att beskylla andra djurparker för ren vanvård, så vill folk inte gärna ta till sig att de som är små sötar ungar i parkerna på sommaren, björnar till exempel, inte sällan är döda ett år senare. Man kan inte behålla dem, ingen annan park vill ha dem och de dör. En sidoeffekt av att föräldrar och deras ska kunna stirra på naturen genom galler, glas eller över stenmurar.

Djurparker kan aldrig någonsin vara stora nog för att tillgodose behoven hos de djur de visar upp. Se bara på de nordiska djuren man ibland kan beskåda, både björn och varg har i sig att vandra miltals. Det blir inget av med den saken i en djurpark. Hur det är för elefanter, lejon och andra som exploateras i dessa parker är inte svårt att föreställa sig. Denna understimulans skapar psykisk stress vilket i sin tur framkallar onaturliga beteenden. Jag kommer själv aldrig att glömma den där utflykten till Kolmården i tredje klass, där en järv skapat ett halvmeter djupt spår i sin inhängad där han sprang runt, runt, runt. Var 5:e minut kunde man se en rygg komma förbiskumpande. Visst, han kunde röra på sig, men aldrig någonsin komma någonstans.

Tro därför inte att ni ska ta era barn för att faktiskt lära dem något om djur. Det bidrar bara till en felaktig bild om människans relation till djuren.

”Vissa djur är utrotningshotade”. Absolut. Så är det tragiskt nog. Men varför då inte stötta bevarandeprojekt i deras hemmiljö?

En näsbjörn, precis som den som slogs ihjäl ” med ett slagträ eller kofot” på Ölands Zoo

Till minne av kalv 269

12 Okt

På en så kallad ”factory farm” i Israel fanns kalv 269. Kalven hade som alla andra kalvar i dagens mjölk- och köttindustri blivit separerad från sin mamma vid bara någon dags ålder och föddes upp för att bli kalvkött (se mitt inlägg om mjölken för att se mer kring hur gamla köttkalvar tillåts bli). Skillnaden för denna kalv är att han mötte tre djurrättsaktivister på vilka han gjorde ett oförglömligt intryck då han kom att ge ett ansikte till de  65 miljarder landlevande djur som varje år slaktas världen över för att hamna på matbordet.

Kalv 269 har odödliggjorts genom att aktivsterna den 2 oktober, World Farm Animals Day på Rabin Torget i Tel-Aviv under en tyst ceremoni lät sig brännmärkas med just nummer 269 precis som kalven de mött

 

 

Den 1 november är det World Vegan Day. För att visa vårt motstånd mot den globala förintelse av djur som pågår kommer veganer och djurrättsaktivister världen över att denna dag låta tatuera in numret 269 någonstans på sin kropp.

Vem kan överväga att få en 269 tatuering?
– Människor som tror djur är värda samma moraliska hänsyn som människor.
– Människor som uppskattar att veganism handlar om moral, inte kosten.
– Människor som tror att djuren förtjänar den grundläggande rätten att inte vara människor ägodelar. (På samma sätt som bilar, väskor och skor är ägodelar)
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att äta djur och animaliska produkter (detta inkluderar mejeriprodukter såsom smör, ost, grädde, yoghurt, mjölk, ägg och mjölkchoklad).
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att köpa kosmetika och kläder från djur och animaliska produkter.
– Människor som vägrar att upprätthålla djurens förintelsen genom att köpa rasavlade djur.
– Människor som avstår från att använda termen ”husdjur” som benämning av ett djurföljeslagare, eftersom termen ”husdjur” aldrig skulle anses lämpligt för att beskriva en människlig följeslagare.

 

Från 269life: en bild på Kalv 269

Sanningen om mjölken du dricker

4 Okt

Något som provocerar mig nästan till vansinne är Arlas och Bregotts reklam. Vi får bland annat se kor i något slags stall med bås ljusa och luftiga som ingen svensk mjölkko någonsin fått se dem. Ni har väl sätt reklamen för någon ny yoghurt som ska göra oss både smidiga, smarta och höst troligt även rika och vackra? Den där där en kvinna vrider sig i trendriktiga yogarörelser?

Säkerligen har ni även sett skiftbytet i Bregottfabriken eller de små kalvarna som så gärna vill jobba som mamma? Fan tro´t.

Sanningen, och den är en HELT annan, ska vi titta på nu:

Ingen mjölkkos kalv går och betar tillsammans med mamma. Det är ju ”vi” människor som ska ha mjölken, inte det barn, kalven, den är avsedd för.

En nyfödd kalv tas ifrån sin mamma inom det första dygnet. Är kalven en pojke så förs den bort för att i sinom tid bli kalvkött, något som bland annat kan innefatta en järnfattig kost för att hålla köttet ljust. Dessa kalvar lider i regel av svår anemi.

Är kalven däremot en flicka, så väntar efter separationen ett liv av plåga och hårt arbete. Innan vi går in på det så ska jag fråga: vad skulle ni säga om ert barn slets ifrån er timmarna efter att det fötts?

En ko har oerhört starka moderkänslor, och många är de som vittnar om de traumatiska scener som utspelar sig när en ko och kalv separeras åt. Ofta skriker kon i dagar efter att kalven tagits. I vissa fall, där man vill vara ”snäll” leds kon bort ur båset så hon inte ser när kalven hämtas. Och kalven, som i ett naturligt tillstånd skulle ha diat i upp till ett år, den får inte dia alls.  

Men åter till den blivande mjölkkon:

* De första 2-8 veckorna lever hon ensam i en box som inte är större än att hon precis kan vända sig om. Där serveras mjölken ett par gånger om dagen i hink, eller i vissa fall ur konstgjord spene.

* Därefter lever hon tillsammans med andra kalvar i något större boxar, men hon får inte gå ut, även om det är sommar, förrän hon är ett halvår gammal.

* 15 månader gammal insemineras hon för första gången med sperma som köpts in från en avelsstation.

* 9 månader senare föder hon sin första kalv, som genast tas ifrån henne.

* De följande 10 månaderna mjölkas hon två till tre gånger dagligen, antingen genom att mjölkmaskinen fästs vid hennes juver där hon står fastbunden i sitt bås, eller genom att hon leds iväg till en mjölkningsplats, eller om hon bor i något av de mer moderna stallen, genom att hon på egen hand söker upp mjölkningsroboten.

* Två till tre månader efter att första kalven föddes insemineras hon igen, och bär alltså på sin andra kalv samtidigt som hon mjölkas.

*  De sista 2 månaderna innan nästa kalvning slutar hon mjölkas, man säger att hon går i sin.

En mjölkko hålls kontinuerligt gravid under sin korta levnad, och utveckar under åren av mjölkning ett betydligt större juver än vad som är naturligt. Ofta förekommer det infektioner som måste behandlas och de mekaniska mjölkmaskinerna skapar inte sällan sår på juvren. För at ge så mycket mjölk som möjligt är korna också framavlade vilket i sig innebär problem för individerna.

Visst får svenska kor ibland gå i hagar, men merparten av sina liv tillbringar de inomhus på hårda golv vilka ger skador på klövar och ben. I en undersökning av 5 000 kor uppvisade 72% sår på klövarna. I 5 % av fallen var dessa så allvarliga att korna var halta.

När livet är över, för en mjölkko vid 5-6 års ålder, är tacken för arbetet slakt. Mjölkindustrin meddelar på sina webbsidor stolt att det har hänt att en ko blivit hela tio år. Den naturliga livslängden för en ko är dock 18-20 år, så personligen tycker jag inte att de har så mycket att slå sig för bröstet för.

Drick inte mjölk. Den är för kalvarna. Du är ingen kalv. ”Men kalciumet då?” säger du.  Prova något av de mjölkfria (och berikade) alternativ som finns: soja- ris- eller havremjölk. Gott, nyttigt och utan ett liv på sitt samvete

 

 

Källa till punkterna: Djurens Rätt

 

 

 

Demonstration mot pälsuppfödare i Skyberga

26 Sep

Som vegan anser jag naturligtvis att all exploatering av djur för deras kött eller deras utsöndringar i form av ägg eller mjölk är helt förkastlig. I mina ögon finns det inga som helst hållbara argument för den absoluta merparten av mänskligheten att konsumera dessa. Köttätare å sin sida anser sig ha sina argument, vilka inte är särskilt svåra att punktera när de lägger ned aggressionerna och lyssnar (som motsats till att till exempel kalla sina meningsmotståndare för lögnare).

Något som ingen människa, oavsett ideologi eller kosthållning (veganism är en ideologi och köttätande en kosthållning. Inte mer än så), vid sina sinnens fulla bruk borde kunna försvara är uppfödning av pälsdjur. Vi behöver inte päls. För bara ett par år sedan gjordes en SIFO-undersökning som visade att över 50 procent av Sveriges befolkning var emot uppfödning att pälsdjur. Denna siffra är nu uppe i 70 procent. Trots detta fortsätter detta oerhörda djurplågeri. För vad? I regel pälsdetaljer på kläder. Vi har förmodligen alla sett de motbjudande toppluvorna som var på modet för något år sedan, där rävar förvandlats till en tofs på en huvudbonad buren av aningslösa människor, kronprinsessan Viktoria inkluderad.

Jag ska inte mala på vidare, med detta. Vad jag egentligen ville berätta att det lördagen den 29/9 är en  stor demonstration vid Skyberga minkfarm utanför Kumla. Har du tid och möjlighet, åk dit och ge ditt stöd till minkarna som förtjänar ett bättre liv än att tillbringa det lilla de har i burar där kannibalism förekommer, för att sedan gasas ihjäl i syfte att underblåsa någons fåfänga. Arrangörer är Djurrättsalliansen i Örebro och nedanstående information är inhämtad hos dem.

_________________________________________________________________________________________________________________

Programmet ser ut som följer:

Program för demonstrationen mot Skyberga minkfarm*
10:30 – Samling på myrornas parkering i Örebro
11:00 – Gemensam avgång med bilkaravan mot Åbytorp (by nära Skyberga)
11:30 – Samling vid Åbytorp Skola
12:00 – Demonstrationståg mot Skyberga minkfarm
13:00 – Vi är framme i Skyberga vid minkfarmen för demonstration!
14:30 – Marsch tillbaka till Åbytorp
15:30 – Bilkaravan tillbaka till Örebro
16:30 – Samling igen vid myrornas parkering där det går att parkera bilar
16:45 – Vi går gemensamt till lokalen för middag samt konsert
17:15 – Häng i lokalen, lyssna på djurrättsmusik & hungra till
18:00 – Vi käkar Örebros bästa Veganpizzor/burgare/kebab i Örebro City!
19:00 och framåt (22:00?) – Konsert & Efterfest.
*Observera att utöver avgången 11:00 så är tiderna inte exakta. En del beror på hur vi själva som deltagare vill ha det/ håller tiden.

Kom även ihåg att ta med kontanter för pizza,( 60-80kr) då vi behöver för att lägga ut

Första bandsläpp:
– Sea Flykt Bergman – Feminist och djurrättsaktivist ;Poetisk Singer songwriter!
– Jonatan Sandblom Antikapitalist och miljöaktivist; Politisk Vispopp

_________________________________________________________________________________________________________________

Cirkus Scott och elefanterna

7 Sep

Cirkus Scott är på turné i Sverige, och just nu på besök i Örebro. Med sig har man både elefanter och kameler. Att transportera runt djur på detta vis är ingalunda acceptabelt. Ingen kan i sin vildaste fantasi på allvar tro att dessa stora djur har något som helst utbyte av att göra konster i en cirkusmanege och göra konster för människor. Det står i strid med all form av värnande av djurrättigheter, och att en cirkus i detta århundarde kommer undan med detta utan vilda protester från potentiella besökare är häpnadsväckande. I kväll och imorgon kväll har, och kommer Djurens Rätt att finnas på plats för att protestera mot dessa övergrepp mot djuren.

I en tid när cirkusar som Cirkus Cirkör och Cirque de Solei gör succé över hela världen så borde en cirkus med vad som i grund och botten är vilda djur vara ett förlegat koncept som sedan länge begravts.

Jag har en minnesbild på näthinan som jag aldrig kommer att glömma. Våren 1986 var jag tillsammans med min mamma på besök i staden som på den tiden hette Leningrad. Ett besök på en rysk cirkus stod på dagordningen, och av alla uppenbara skäl valde vi det djurfria alternativet. Det fanns faktiskt ett sådant, men bara i teorin. I praktiken hade de även här lyckats klämma in förnedring av ett djur, och tro mig, det finns inte en enda underhållande sekund i att se en flodhäst klättra uppför en stege.

Men tillbaka till elefanten (utan att på något vis förminska kamelerna): man vet idag att elefanter känner både glädje och sorg. Vilken känsla tror ni är dominerade för en cirkuselefant?

Sedan 1902 har det i Europa fötts 400 elefanter i fångenskap i Europa. Det är inte många. Funderar ni på var de djur ni evetuellt går och tittar på kommer ifrån? Hur de har lärt sig sina konster? Här en bild på vad en liten elefant som ska tränas får gå igenom:

Hugg, slag och hot är hur man tränar en elefant sedan unga år. För att få dem att utföra förnedrande handlingar som till exempel detta:

Ingen människa med någon som helst medkänsla borde nedlåta sig till att stödja verksamhet som denna. Det handlar inte om tillgång och efterfrågan, utan om efterfrågan och tillgång. Om VI visar att vi inte accepterar detta kommer det inte längre att vara någon mening för cirkusar som Cirkus Scott att tvinga vare sig elefanter eller kameler att uppträda som de cirkusartister de aldrig bett om att få bli. Låt de människor som vill uppträda i manegen istället. De som valt själva.

Elefanter hör hemma här:

Säg ner till rörelser som Cirkus Scott!

Do you want to read this in some other language?

Use this: Google Translate