Intervju med Sasha Boojor – djurrättsaktivist bakom 269-rörelsen

27 Okt

”…the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?” / Jeremy Bentham

 

 För ett par veckor sedan skrev jag inlägget ”Till minne av kalv 269” (kan läsas längre ned i bloggen), där jag berättade om de tre israeliska djurrättsaktivister som för att rikta uppmärksamheten mot hur djuren behandlas av köttindustrin lät brännmärka sig själva på Rabbin torget i Tel Aviv. Numret som brändes in var det samma som bars av en kalv de mött i en av Israels djurfabriker, nummer 269. Nedan följer en intervju med Sasha Boojor, en av de tre aktivisterna

 

 Kan du berätta lite om bakgrunden, hur träffade ni kalv 269?

Hon hade ett väldigt unikt utseende och var väldigt livlig. Vi såg många fotograferade kalvar, men så snart jag såg henne så visste jag att hon var den jag letat efter och jag tror att Tamir (fotografen) kände på samma sätt. Så fort vi kom fram till hennes inhägnad levde hon upp och det enda hon kunde tänka på var att få så mycket tillgivenhet och värme som möjligt från oss. Det är så sorgligt att något så grundläggande som den kärlek och omvårdnad de skulle få från sina mammor är fullkomligt berövat dem.

Som du vet så placeras kalvarna, efter att de skilts från sina mammor, i inhängnader som precis motsvarar deras kroppsstorlek. De har ingen möjlighet att interagera med varandra och ge uttryck för sina naturliga impulser som att leka eller bli omvårdade av sina mödrar eller resten av hjorden, vilket de skulle få om mänskligheten inte hade en sådan övermäktigt behov av att stjäla deras mjölk.

Hur fick ni idén att brännmärka er själva, och vilken typ av reaktioner har ni fått i Israel?

 Ärligt talat så minns jag inte riktigt när jag först fick den här idén, bara att den har rullat runt i mitt huvud i flera år, men jag har aldrig känt att jag kunnat nå tillräckligt många människor för att en kampanj som denna ska ge något.

Jag antar att det var efter att jag sett hur lågt djurrättsrörelsen sjunkit här (i Israel) och att det enda man brydde sig om var när nästa möte skulle äga rum och vilken mat som skulle serveras. Jag visste bara att detta var det enda jag kunde komma på som skulle kunna organisera en relativt liten grupp och som, om det var framgångsrikt skulle kunna inspirera till förändring både inom och utanför djurrättsrörelsen här i Israel så väl som i resten av världen.

Tyvärr är det så att trots att det finns många veganer här i Israel, så kunde de flesta kunde inte bry sig mindre om vad vi gjorde, de är för självupptagna för att bry sig. Jag har även anklagats för att exploatera kalven för att jag vägrade köpa fri den från farmen

Jag försöker förklara att det inte handlar om ett enda liv, utan om dem alla, och att ge pengar till samma människor som våldförde sig på hennes mamma och slutligen kommer att slakta henne och hennes systrar och bröder är lika vettigt som att gå in i en djuraffär, köpa alla djuren och tro att man därigenom bidrar till någon positiv förändring av den här vridna verkligheten

Jag övertygade inte direkt någon av dem, kanske för att de helt enkelt inte brydde sig tillräckligt om den här frågan till att börja med, och mest ville stilla sina dåliga samveten för att de inte gör tillräckligt för att hjälpa utan mest lever en egoistisk och självupptagen livsstil. Jag föraktar trenden med livsstils veganism, den rörelsen är rutten allt igenom och om det inte händer något drastiskt så har jag ingen större förhoppning om någon reell förändring av den här världen

Det finns en rörelse som just nu sprider sig bland veganer och djurrättsaktivister världen over, där ett stort antal människor kommer att tatuera in numret 269 på sina kroppar. Tror du det kommer att ha en enande effekt på oss veganer eller arbetar med djurrätt, eller hur tror du att fenomenet som sådant kommer att fungera?

Vi har mottagit så mycket positiv feedback från så många hängivna djurrättsaktivister över hela världen! Det är riktigt inspirerande och jag hoppas verkligen att den 1 november kommer att bli en vändpunkt för vår rörelse och att det kommer att inspirera många fler att agera på ett sådant sätt att det verkligen gör klart för folk att det är en förintelse som pågår runt omkring oss och att passivitet inte längre kommer att tolereras.

Hur ser det ut för djurrättsrörelsen och den veganska “scenen” i Israel?

 Till största delen handlar det om olika livsstilsevenemang och sociala sammankomster. Det är i stort sett omöjligt att få folk att hjälpa till med något riktigt arbete om det inte inkluderar mat och en chans att umgås. Det gör en lite illamående, jag har varit aktiv i över ett decennium, och det har aldrig tidigare varit så här illa, och jag ser 
inget riktigt hopp för rörelsen här då det verkar bli värre och värre för varje år som går.

Har du någon vision av hur du tror att veganism och djurrätt kommer att utvecklas under kommande år?

Såvida inte något inträffar som tvingar folk att vakna, så ser jag inte någon positive framtid för den här rörelsen. För varje dag som går ökar det antal djur som slaktas drastiskt, och med den ekonomiska tillväxt som sker i utvecklingsländerna med den parallella effekten av en ökande köttkonsumtion i de länderna kan vi bara förvänta oss att förintelsen kommer att växa. Det är viktigt att notera att 97 av varje 100 människor som föds på jorden, föds i utvecklingsländerna, och om vi inte vaknar upp och börjar ta ansvar för djurens välbefinnande så ser jag ingen positiv framtid för djuren.

 

Annonser

Ett svar to “Intervju med Sasha Boojor – djurrättsaktivist bakom 269-rörelsen”

  1. vegetarianan 27 oktober, 2012 den 14:50 Europe/Stockholm10 #

    A couple of weeks ago I wrote the post ”In memory of calf 269” (can be read further down in the blog), where I talked about the three Israeli animal rights activists who, to draw attention to how animals are treated by the meat industry, branded themselves in Rabbin square in Tel Aviv. The number that was burned in was the same as that worn by a calf they met in one of Israel’s factoryfarms, number 269. Below is an interview with Sasha Boojor, one of the three activists

    Can you tell me a little about the background, how you met calf 269?



    -she has a very unique look about her, and she’s very animated and lively. We saw many photographed many calves but as soon as I saw her, I knew she would be the one I was looking for and I think tamir (the photographer ) and one of the major contributors felt the same way. As soon as we came to her cage, she came to life and all she could think about is getting as much warmth and attention as she could get from us. Its so sad that such a basic need ,for love and care that they would usually get from their attentive and gentle mothers is completely denied. You see after they separate between them , they cage them into body sized individual cages and so they loose they’re ability to interact and express all the neutral impulses to play and get cared for by their moms and rest of the herd, which they would have received if humanity didn’t have such an overpowering need to steal their mothers milk.

    How did the idea of branding yourself come about, and what reactions have you met in Israel?


    To be honest I dont really remember, when at first I had this is an idea just that it was rolling around in my head for many years and never really felt I could find enough people to get such a complex and consuming campaign to fruition.
    I guess that after seeing how low the AR movement here has sunk to and seeing that all anybody could care about is when will be next social gathering and what kinds of foods every body will make. I just knew that this is the only thing I could think about that could be organized with a relatively small group of people and if successful might have a chance to inspire some change inside and outside the AR movement here in Israel and much more importantly also worldwide.
    Sadly even tho there are many vegans here in Israel, most of them couldn’t care less about what we did , they are just too far gone and too self involved to give a damn. I even was accused of exploiting the calf, because I refused to buy him from the farm. Trying to explain that this campaigning isn’t really about a single life but on all of them and giving money to the people who raped his mom and will eventually butcher her and her sisters and brothers makes the same sense as believing that by going into a pet shop and buying all their caged animals would bring about some sort of positive change in this distorted reality. Didn’t really convince any of them, maybe because they didn’t really care about the issue enough in the first place and just wanted to pacify their feeling of guilt for not doing enough to help and mostly leading a selfish and self involved life style. I despise this trend of life style veganism, this movement is rotten to its core and unless something drastic will happen I don’t see much hope for bringing about any real change in this world.

    There is a movement spreading among vegans and animal rights activists across the world right now, where a large number of people will tattoo the number 269 into their bodies. 
Do you think it will have a unifying effect och us adhereing to veganism or working for animal rights, or how do you thing the phenomena as such will work?



    we been receiving so much positive feedback from so many committed AR activists
    around the world! Its really inspiring and I really hope that November 1 will become a turning point for our movement and will inspire more people to act in a way that will truly express to people that there is a holocaust going on all around us and passivity will not be tolerated n no longer.

    How do the animal rights and vegan ”scene” look in Israel?



    For the most part it revolves around different life style events and social gatherings, its almost impossible to get people to help out with any real work unless it involves food or a chance to hang out . Its kinda sickening, I been active for more than a decade now and it was never this bad, and I don’t really see much hope for the movement her as it seems to get worst and worst with each passing year.

    Do you have any vision of how you think veganism and animal rights will evolve over the coming years

    Unless some sort of external event happens which will force people to wake up , I don’t really see any positive future for this movement With each passing day there is a huge growth in the number of animals that are been slaughtered and with the economical growth that is taking place in the developing world and with its parallel effect on the raise of meat consumption in those places we can only expect that the holocaust will grow. Its important to note that , 97 out of every 100 new people on the planet are currently born in developing countries and unless we wake up and start taking responsibility for the welfare of the animals I don’t see any real positive future for the animals.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: